Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Abfahr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seine Schuld bei seinem Gläubiger ab åkaren
avbetalar sin skuld till sin fordringsägare
genom körslor; b) der Gläubiger fährt
seinen Vorschuß beim Fuhrmann ab
fordringsägaren får sin fordran hos åkaren
betald genom körslor. 5. Dtnöt» genom körning.
Die Pferde sind abgefahren hästarna äro
utkörda; e-n Weg ~ slita ut, köra sönder en
väg; die Räder ~ nöta av hjulen. II. refl.
Sich ~ nötas genom åkning. Die Räder
fahren sich ab hjulen nötas.
Abfahrt (förk. Abf.), f -en 1. avresa, avfärd.
Die des Schiffes, des Zuges fartygets,
tågets avgång; das Schiff hat wöchentlich
drei ~en ⚓ fartyget avgår tre gånger i
veckan; die ~ vom Schlosse nedkörsvägen
från slottet. 2. P hädanfärd, död. -[s]bahn-steig,
m -[e]s -e jämv. avgångspcrrong,
-plattform. -[s]geleise, n -s -, -[s]gleis, n -es -e
avgångsspår. -[s] haf en, m -s -†
avgångshamn. -[s]halle, f -n järnr. banhall. -[s]punkt,
m -[e]s -e ⚓ utgångspunkt, frånseglat ställe,
-[s]tag, m -[e]s -e dag för avresan, -[s]zeit, se
Abfahrzeit. -[s]zug, m -[e]s -e† avgående tåg.
Abfahrzeit, f -en tid för avresan, (tågs m- m.)
avgångstid.
Abfall m -[e]s -e† 1. avfallande, nedfallande,
fallande, t. ex. der Blätter, des Laubes. 2.
-luttning, brant. 3. avfall. Der ~ der
Niederlande, von Gott, von e-r Partei
Nederländernas avfall, avfall från Gud, från etfc
parti; der zum Feinde övergång till
fienden. 4. ofta i pl. avfall, avskräde. ~ von den
Bäumen ikogib. avfall från träden. 5.
avgång, förlust, minskning, försämring. Lang~
sanier, allmählicher ~ i*k. långsam, gradvis
skeende försämring; ~ des Fiebers läk.
lindring i feber; am Gewicht viktförlust, ~
des Erzgehaltes bergsv. malmhaltens avfall,
minskning i malmhalten; etw. leidet e-n
großen ~ ngt förlorar i kraft, försvagas el.
mister sitt värde. 6. växling, förändring a)
avvikelse, motsats, kontrast; b) övergång,
nyans, skiftning. 7. misshag, ogillande. 8.
⚓ avfall, avfallning. 9. ⚙ urm.
cylindergång. 10. se -kragen, -eisen, n -s O järnskrot.
abfallen, I. intr [s] 1. egentl, falla av, falla ned.
Die Blätter fallen ab bladen falla [av, ned];
das Geweih fällt ab hornen fällas; der Kalk
fällt von der Wand ab murbruket faller
-i. lossnar från väggen; von seinem Gesichte
war die Maske abgefallen masken hade fallit
från hans ansikte. 2. slutta. Der Gang fällt
ah gruvt. gången faller, är fallande, har lutande
läge; der Berg fällt steil ab berget stupar el.
störtar brant ned; auf e-r sanft zum
Strande ~den Wiese på en mot stranden sakta
sluttande äng. 3. bidl. avfalla, övergiva.
Vom Glauben, von der Partei avfalla från
(övergiva) sin tro, sitt parti; zur Gegenpartei,
zum Feinde gå över till motpartiet, till
fienden. 4. falla av, avmagra. Er ist ganz
abgefallen han är alldeles utmärglad el.
avtärd. 5. bliva över, återstå. Es fällt bei
der Bereitung manches ab vid beredningen
går åtskilligt bort el. blir det rätt mycket
avfall; vom Tuche, vom Leder fällt etw. ab
av tyget, lädret blir ngt över; vielleicht
fällt für mich auch etw. ab bildl. kanske det
blir ngt över också för mig, kanske också
jag kan få ngt med; es wird bei dem Handel
nicht viel ~ det kommer ej att skördas
mycken vinst på den affären. 6. F ej vinna
bifall. Das Stück fiel ab pjäsen föll igenom
-i. gjorde fiasko; er ist mit seiner Bewerbung
abgefallen han har fått avslag på sitt fri-,
eri, han har fått korgen; e-n ~ lassen
snoppa av el. stuka ngn. 7. Etw. fällt gegen
etw. anderes ab ngt kan ej mäta sig med
ngt annat, förbleknar vid sidan av ngt
annat. 8. Die Farbe fällt ab färgen fäller.
9. «i* falla av, falla. II. tr. Er hat sich den
Hals abgefallen han har fallit och
brutit halsen (nacken) av sig.
Abfallholz [o], n -es avfallsved.
abfällig, a 1. avfallande. 2. brant,
sluttande. 3. ogynnsam, ofördelaktig. E-n ~
bescheiden ge ngn avslag; ~e Kritik
ogynnsam kritik; Meinung ofördelaktig
mening, låg tanke. 4. «e abtrünnig.
Abfall‖kragen, m -s - nedviken krage, -rohr,
n -[e]s -e, -röhre, f -n ⚙ stup|rör, -ränna.
Schokolade, f -n chokladavfall, -seife, f
-n avfallstvål. -stoffe, pl avfall, avskräde,
-wasser, n -s -[†] avfallsvatten, spillvatten,
smutsvatten, -wolle, f -n avfallsull.
abfalzen [a], tr ⚙ 1. garv. avfalsa. 2. byggn.
förse med fals, förbinda med fals.
Abfangekanal m -s -kanäle O vattenb.
samlingskanal.
abfangen, tr 1. fånga, uppfånga. E-n Brief
~ snappa upp el. bort ett brev; e-n Dieb ~
fånga en tjuv; e-tn etw. ~ snappa bort ngt
från ngn; e-m Nachbar e-e Quelle ~ leda
bort en källa för en granne; nach vielen
vergeblichen Versuchen fing ich ihn endlich
ab F efter många fåfänga försök fick jag
slutligen fatt i honom. 2. jakt stöta el. sticka
ner, sticka ihjäl med jaktspjut el.
hirsch-fängare, ge dödsstöten åt. 3. ⚙ ber*«*, stötta,
förtimra. A~, n 1. (upp)fångande. 2. ⚙
gruvt. förbyggnad, fördämning, stämpling.
Abfangträger m -s - O stötta, stöd[je]bjälke.
abfärben [a], I. intr [h] färga av el. ifrån sig.
Der Strumpf, die Wand, das Zeug färbt ab
strumpan, väggen, tyget färgar av sig el.
ifrån sig. II. tr färga, avsluta färgningen av.
abfasen, tr ⚙ byggn. avfasa, avrunda, avtrubba,
avstöta el. avhugga skarpa kanter å (sten,
stock).
abfasern, I. tr, se abfädeln. II. intr [h] o.
refl sich ~ om tyg repa el. rispa upp sig.
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
