Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Höhenunterschied ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mometer, n [m) fys. hypso-, koktermo|meter.
-unterschied, m -[e]s -e höjdskillnad.
-Wechsel, m luftsp. höjdväxling. -Verhältnis, n -ses
-se höjdförhållande, -zirkel, m, se -kreis.
hohenzoller[i]sch, a hohenzollernsk.
Hohenzoilern. Die Pi. hohenzollrarna.
»wetter, n ’S finfint, briljant el. strålande väder.
Höhenzug m -[e]s -e† höjdsträckning. — [jfr
-ms. med iZöÄe-.]
Hohepriester m (gen.) Hohenpriesters, (ack.)
Hohenpriester, ein Hoherpriester, zwei ~
överstepräst, -amt, n -[e]s -erf
översteprästämbete. h/^lich, a översteprästerlig, -tum,
n -[e]s överstepräst|adöme, -ämbete.
Höhepunkt m -[e]s -e är. Midi, höjdpunkt.
Höherauch, se Herauch.
höherllberechtigt, a mer berättigad el.
kompetent. H-berufung, f -en vädjan el. appell till
högre instans, -bewertet [ve:r], a hand. högre
värderad el. noterad. H-bewertung, f -en
band. högre notering. H-bieten, n -s , H-gebot,
n -[e]s -e hand. högre bud. H-legung, f
läggning el. flyttning högre upp, höj|ande, ning.
H-liegen, n -s högre läge, -stehend, a högre
stående. H-streben, n -s uppåtsträvande.
Hoheschule, se Hochschule.
Höheüstab m -[e]s -e† ⚙ mittpost i ett fönster.
-Stück, n -[e]s -e, se -fries, [jfr sms. med Höhen-.]
hohgapp|en, -te ge-t dial. intr [å] P gäspa högt.
hohl, a 1. ihålig, urholkad, konkav, skålig,
tom, tänder kariös, bildl. tom, intetsägande,
t. e*. ~e Ideen, Träumereien, Worte. ~
ausarbeiten, machen urholka; Augen, [-Ba]cken-] {+Ba]c-
ken+} (Wangen) insjunkna ögon, kinder; die
<v-e Hand göpen, hålhand; er ist ein ~er
Kopf bildl. hans huvud är tomt, han är
andefattig eh dum; ~e Wand veter. skild el. lös
▼ägg; ~er Weg, ~e Gasse hålväg; es ist mir
r>* im Magen jag känner mig tom i magen;
das ist kaum für den ~en Zahn genug F det
är knappast en munsbit. 2. -i» ~e See gropig
sjö, dyningar, svallvågor; die See geht ~ det
är el. går dyningar; ~er Raum zwischen zwei
Wellen vågdal. 3. om ljud ihålig, dov.
n -[e]s -e 1. ihålighet, hål, håla. 2. »i»
hålskepp. 3. dial. äv. f pi. -e grytkrok.
Hohlllachse, f -n ⚙ ihålig axel. -ader, f -n
anat. hål|åder, -ven. -auge, n -s -n 1.
insjunket öga. 2. hål3gd människa, h-äugig, a
hålögd, -backe, f -n person med insjunkna
kinder, h-bäckig, a med insjunkna kinder,
-bau, m -[e]s -ten ⚔ hål|byggnad, -rum.
h-bäuchig, a hålbukig; F som är tom i
magen, sugen, -beil, n -[e]s -e, se Dechsel.
-beitel, m hål|järn, -mejsel, h-blätt[e]rig, a bot.
med konkava blad. -boden, m -s -[/■]
bjälklag utan blindbotten, -bohrer, m O navare,
(hål)borr. -brille, f -n konkava glasögon,
-deichsel, -deißel, se Dechsel. -’docht, m -[e]s
-e rundveke. -docke, f -n ⚙ svarv, ihålig docka,
-driller, m O hålborr.
Hohle, f -n ⚙ gruvt. malmtråg, hund.
Höhle, f -n 1. håla, grotta, lya, ide. 2.
ihålighet, urholkning, hål. 3. förakti. håla, näste,
kyffe. 4. gruvt. malmvagn. 5. läk. hålighet,
kaverna.
Hohl‖eisen, »Ol. urholkat järn; järnrör. 2.
hålmejsel. 3. se -bohrer o. Dechsel.
hoh‖en, -te ge-t intr [s] bliva ihålig.
höh‖en, -te ge-t I. tr urholka, t. ex. steter
Tropfen -t den Stein. II. refl. Sich ~ bliva ihålig,
urholkas.
Höhlen‖affe, m -n -n grottapa, troglodyt.
h-ar-tig [’a:], a grottliknande, nik. lakunär. -bär, m
zool. ursus speiæus grottbjörn. h-bewohnend, a
beboende grottor, troglodytisk.
-bewohner-(in), m (/) grott|in[ne]vånare, -människa,
-biene, f -n gräv-, jord|bi. -ente, se
Brand-eilte. -eule, f zool. Strix cunicularia jorduggla,
-fauna, f grottfauna. -flora, f grottflora.
-frucht, f -e† bot. enrummig frukt, -fund, m
-[e]s -e grottfynd. -gans, se Brandente, -grab,
n -[e]s -er† grottgrav. -hyäne, f zool. Hjæna
speiaa grotthyena. -kalk, m -[e]s -e, se
Tropfstein. -kultus, m - grottkult. -leben, n -s
grottliv. -lehm, m -[e]s min. grottlera. -löwe,
m zool. Felis speiæa grottlejon, -mensch, m -en
en grottmänniska, -rasseln, n -s läk. ihåligt
el. dovt rassel, -stein, se Tropfstein,
-tem-pel, n grottempel, klipptempel, -tiere, pl
grottdjur, troglodyter. -wohnung, f -en
grottboning, -zahn, se Hohlzahn 2.
Höhler m -s -urholkare.
hohl|[erhaben, a konkav-konvex. H-falle, f -n
jakt. ett slags rävsax. H-faSO, f -n ⚙ snick. hål-
käl. H-feile; f -n ⚙ scharnerfil (utvändig).
H-1enster, n utbyggt fönster. H-fläche, f -n
konkav yta, urholkning, skälighet. H-flöte,
f -n mus. i orgel ihåligt ljudande
labial-pipa. H-gang, m -[e]s -e† 1. &
hålbyggnad, kassematt. 2. anat. kanal. H-gefäß, se
-maß. -gegossen, a gjuten ihålig, hålgjuten.
H-gehen, n -s «£>. ~ der See hög sjö, havets
svallande, dyning, -gehend, ⚓ a rullande, f ve
See dyning. H-gerinne, n ⚙ ränna (urholkad
trädstam), -geschliffen, a konkavt slipad.
H-ge|-schoß, n -schosses -schösse artill, hålkula.
H-geschwür, n -[e]s -e läk. fistel. H-gestänge,
n ⚙ rörstänger, rör. H-gewinde, n
mutter-gänga. -gewölbt, a konkav. H-gießen, n -s
O gjutning i form el. .över kärna. H-glas,
n -es -er† 1. ⚙ hålglas. 2. opt. konkav
glaslins. H-guß, m -gusses -güsse O
ihåligt gjutgods, hålgods. H-gußware, f -n gods,
gjutet över kärna. H-hand, f hål-, flat|hand,
läk. i sms. volar-. H-heit, f -en 1. ihålighet.
2. bildl. tomhet, innehållslöshet. H-hering,
m -s -e utlekt sill, vårsill. H-hippe, f -n
rullat tunnrå. -luppe‖]n, GD tr P smäda, skälla
ned. H-hobel, se H-kehlhobel. H-hörner, pl zool.
idisslare med ihåliga horn. -hörnig, a med
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
