- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok /
1250

(1932) [MARC] Author: Carl Auerbach - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - kegelscheiben ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

0 remkon, konisk remrulle. k-scheiben, sty.,
k-schieben, intr [h] [obs. sammanskrives blott i
infinit. utan zu] slå el. spela käglor, t. ex. ich habe
Kegel geschoben, um Kegel zu schieben.
-schieben, n s kägel|spel, -slagning, slå
kägel. -schieber, m kägelspelare, -schnäbler,
pl zool. fåglar med kägelformig el. konisk
näbb. -schnecke, f xooi. Conus kägelsnäcka,
-schnitt, m -[e]s -e mat. kägelsnitt, konisk
sektion. -schnittlinie, f -n mat. kägelsnittlinje.
-schnür, f -en o. -e†väv. kord å kägelstol.
-Schub, m -[e]s -e† 1. se -bahn. 2. Den ersten
r machen få slå första kastet, -schütze, m
-n -n, se -schieber. -Spiegel, m konisk spegel,
-spiel, n -[e]s -e kägelspel. -spieler, se
schieber. -stuhl, m -[e]s -e†väv. kägelstol.
-stumpf, m -[e]s -e† mat. stympad kon.
-ventil [vsn’ti:l], n -s -emek. kägelventil, konisk
ventil, -weizen, m bot. koniskt vete. -wurf,
m -[e]s -e† kägel|kast, -slag.
Kegler, se Kegelschieber. -verein, m -[e]s -e
kägelklubb.
keglig, se kegelförmig.
Kehl‖ab]schluß, m -schlusses -schlüsse ⚔ fortif,
avslutning av en gorge el. bastionsrygg.
-ab-schneider, se Halsabschneider, -åder, f -n anat.
jugularven. -aspirat[a, f -en t fonet, guttural
aspirata. -balken, m -s - O hänbjälke. -band,
n -[e]s -er† «t* hak|rem, -band. -batterie, f -n
& traditorbatteri. -bauchflosser, se -flosser.
-blech, n -[e]s -e ⚙ à takvinkel täckplåt.
-boh-rer, m s - O kälborr. -braune, se -kopf bräune.
-brett, n -[e]s -er O kälad bräda,
-buch-stabe, m -n -n ton. guttural, -chen, n 1. liten
strupe. 2. i sms. i f&geinamn -hake, t. ex.
Blau-kéhlchen, Rotkehlchen, -decke|, m anat.
strup-lock. -drüse, f -n anat. strupkörtel.
Kehllle, f -n (dim. -chen) 1. strupe, t. ex. e-m
die r abschneiden. Sich (dat.) die r absaufen
F supa sig full, ta sig en bondfylla; sich (dat.)
die r abschreien skrika sig fördärvad, skrika
med full hals; sich (dat.) die r ausspülen el.
schmieren F bildl. fukta sin strupe, ta en tår
på tand; e-e trock[e]ne r haben Midi, vara torr
1 halsen; e-e verschleimte r haben ha slem i
halsen; e-m das Messer an die r setzen Midi,
sätta kniven på strupen på ngn: aus voller
f\t lachen, schreien, singen skratta, skrika,
sjunga av el. med full hals; sein Vermögen
durch die r jagen Midi, festa upp sin
förmögenhet; etw. in die unrechte r bekommen
få ngt i vrångstrupen el. i galen strupe; die
Worte blieben ihm in der r stecken orden
fastnade i halsen på honom; mit der r
singen sjunga i strupen. 2. ⚙ käl, räffla, ränna.
3. ⚔ fortif, gorge, bastionsrygg. 4. se
Dach-kehle. -eisen, n ⚙ kälhyveljärn.
kehl|en, -te ge-t tr 1. ⚙ käla, räffla, jfr
auskehlen 1. 2. taga ur, gana, rensa fisk. Kr, n
⚙ kälning, med hyvel stickning.
Kehl‖fleck, m -[e]s -e ⚓ fåglar strupfläck. -flosser
[o], pl zool. fiskar med långt fram åtsittande
bukfenor, -füß[l]er [y:], pl zool. Laemodipoda
loppkräftor, -gang, m -[e]s -e† reter.
strup-gång, ganasch. -gebälk, n -[e]s
hanbjälkar. -geschwulst, f -e† läk. halsknöl, struma,
-hobel, m -s -0 kälhyvel. -hobeleisen, se
-ei-sen. -holz, n -es -er† O kälat virke, k-ig, a
1. ⚙ räfflad, kannelerad. 2. i sms. försedd
med strupe. Hell~ med klar strupe;
tausend^ ur tusen strupar, tusenstämmig.
ka-serne, f -w ⚔ fortif, kasern i gorge el.
bastions-rygg. -knorpel, ms- anat. strupbrosk.
-kno-ten, m -s -, se föij.
Kehlkopf m -[e]s -e† anat. struphuvud, -bänder,
pl anat. struphuvudsband. -bräune, f -n läk.
pseudokrupp. -entzündung, f -en läk.
inflammation i struphuvudet, laryngit. -katarrh
[’ar], m -s -e läk. strupkatarr. -knorpel,
m-s-anat. strupknöl, Adamsäpple, -krampf, m -[e]s
-e† läk. stämbandskramp, laryng|ospasm, -ism.
-pfeifen, n -s veter. kvickdrag. -schwindsucht,
f läk. strup|lungsot, -tuberkulos. -Spiegel, m
läk. struphuvudspegel, laryngoskop.
-Verschlußlaut [’/lus], m -[e]s -e fon. Stöt.
Kehlj|kragen, m -s -, se -stück. -kurtine [’timo],
f -n ⚓ gorge-, bastionsryggs|knrtin.
»lappen, ms- hos tupp slör. -laut, m -[e]s -e
strup-, guttural|ljud. -leiste, f -n, se -stoß.
-linie ßi:nTa], f -n ⚔ rygglinje. Halbe r
de-migorge. -maschine [’Ji:], f -n
kälnings-maskin. -punkt, m -[e]s -e ⚓ gorge-,
rygg|-punkt. -riemen, m p& betsel käkrem.
-[riemenj-schnalle, f -n spänne å käkrem, halsspänne,
-rinne, f -n ⚙ kälränna, räffla, -schifter, m,
se -sparren, -schnitt, se Luftröhrenschnitt.
-sparren, m s - O språngsparre vid takvinkel,
-stimme, f -n strupröst. jfr Fistelstimme.
-Stoß [o:], m -es -e† ⚙ källist. -stück, n -[e>
-e ⚔ ⚓ harnesk halsstycke, -sucht, f% jak.
strupkatarr. -ton, m -[e]s -e† strup-, guttural|ton.
-ung, f -en 1. se Auskehlung. 2. Øhålkäl,
kälning. -Verschluß, se -abschluß. -winkel, m
gorgevinkel. -zeug, n -[e]s, se -hobel.
-Ziegel, m O rännformigt urholkat tegel; jfr
Hohlziegel.
Kehr, f -en se -e. -ab, m oböji. 1. se -aus.
2. [[mindre]] tillrättavisning, bestraffning, klander,
skrapa, -aus [’aus], m obøji. sista valsen,
slutdans; Midi, avslutning, slut, »borup». Den r
machen a) hålla ut till sista man, b) göra rent
hus; mit etw. r machen göra slut på ngt,
ren-raka ngt; zum r kommen komma post festum
(när allt är slut), kr bar, a vänd-, vrid|bar.
-besen, m sopkvast, dammvippa, -bezirk, m
-[e]s-e skorsten sf ej ar di strikt, -block, m -[e]s
-e† <£- lekarblock, -brett, n -[e]s-er vändskiva,
-bürste, f -n sop-, damm|borste.
-dich-an-nichts, - -dich-nicht-dran, m F 1.
bekymmerslös el. sorglös sälle, oberörd individ, P en
som ger ’sjutton’ i allt. 2. t. sorglöshet,
oberördhet. -e, f -n 1. vändning, svängning,
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/desv1932/1258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free