Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Knappschaftskasse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlem av gruvarbetarförbund. -s|kasse, f
-11 gruvarbetarkassa. -s|verband, m -[e]s -e†,
-s|verein, m -[e]s -e gruvarbetarförbund.
knaps, interj krasch! vips! -|en, -te ge-t F, se
XBX2.</b> knappen. Mit den Bohnen — F knappa in
(spara) på bönorna.
knarr, interj knarr! K—e, f -n 1. leksak skallra,
skramla; förr brandvaktsskramla. 2. F a) ur
dinka, röva; 6) muskedunder, gevär. 3. se
Pfarre 1. ex. -|en, -te ge-t intr [h] 1. om saker
knarra, knarka, gnälla, gnissla, t. ex. der
Schnee -t unter den Füßen, die Stiefel —. 2.
om pers. a) skramla, rassla, t. ex. mit etw. —;
b) gnälla, skrika. K—en, n -s knarr|[ande],
ning. K—ente, f zool. Anas «t repera snatterand.
K—er, m -s - 1. o. K—erin, f -nen knarrande
person el. djur. 2. s« Wachtelkönig. K—eule,
f zool. skrikande uggla, -haft, se -ig. K—huhn,
n, se Trompetervogel, -ig, a knarr|ande, -ig,
t. ex. —e Stimme.
knarsch, adv dial. tvärt, bums, huxflux, t. ex.
etw. — abbrechen.
knarzen, dial., se knarren.
Knast m -es -e 1. kvist i virke, knut, kvistknöl;
ekklabb; hårvirvel. 2. F widi. om per». Alter
— gammal tvärvigg; reicher — rik knös.
1. Knaster, m -s tobak knaster.
2. Knaster, m -s - F tvärvigg, knarr,
brum-björn. Alter — a) gammal tvärvigg el.
en-vising; b) gammal lunta, -hart, m -[e]s -e†
F gammal brumbjörn. k—bärtig, a ᚼ F
brummande, knarrig.
Knasterdose, f -n tobaksdosa.
Knaster‖er, se 2. Knaster. k-ig, se knorrig.
1. knast|ern, -[e]?*e -erte ge-ert intr [h] knastra,
spraka; jfr knistern.
2. knaster]|n, knast[e]re -te ge-t intr [Ä] lukta
knaster. K-wolke, f -n tobaksmoln.
knastl|ig, se knorrig. K -rer, se 2. K-er. -rig, se -ig.
Knatsch, P berl., se 2. Quatsch, k—|en, -te ge-t I.
intr [h] smacka. II. tr krossa, krasa sönder
isht med tänderna.
knattl|[e]rig, a sprakande, smattrande, -|em,
-[ë]re -erte ge-ert intr [//] spraka, t. ex. im
Kamin -ert die Flamme; smattra, smälla,
knalla, t. ex. Gewehre —. K-ern, n -s
sprakande, smattrande.
Knauel m. m., se Knäuel m. m.
Knäuei, n (m) -s - (dim. Knäu[e]lchen) 1.
nystan. Das Garn in el. auf ein — winden nysta
upp garnet. 2. bildl. klunga, skock; oredig
massa, gyttring, virrvarr, t. ex. ein — bilden.
3. anat. malpighisk kropp i njure. 4. bot. a)
blom|nystan, -gyttring; b) Scieranthus knavel.
Ausdauernder — s. perennis vitknavel;
jähriger — s. annuus tandknavel. k—artig, a [-nyst|-lik[nande], -] {+nyst|-
lik[nande],+} -formig. -aufwinden, n -s
nystning. -binse, f bot. juncus congiomeratus
knapptåg. k—blütig, a bot. nystblommig.
kölformig, se klarlig. -gras, n bot., se Knaulgras.
k—ig, a nystlik, klotformig, rund; bot. hop-
gyttrad. k—|n, knäu[e]le -te ge-t I. tr nysta.
II. refl. Sich — nysta sig, gyttra sig. -spuier,
7ii -s - O spolapparat på symaskin,
wickelma-schine, f -n ⚙ nystmaskin, -wickeln, se
-aufwinden. -wickler(in), m (/) nyst|are, -erska.
Knauer m -s - geoi. ibi. körtel.
Knauf m -[e]s -e† (dim. Knäuf\chen, -lein) 1.
knapp på svärd, sadel m. m. 2. ark. kapitäl.
’Stempel, m O guldsmed knophammare.
Knaul, n (m) -s -e[f], «« Knäuel.
Knäulchen, n -s - litet nystan, tusa; jfr Knäuel.
Knaulgras, n bot. Dactjiis giomerata hundäxing.
Knaupe m -n -n ⚓ knop.
Knaupel|lknochen, m -s - ben att knapra på.
k-n, dial., se knabbern.
Knaus m -es -e† skorpa, skalk, kant på bröd.
Knauser m -s - knusslare, gnidare, smulgråt,
snålvarg. -ei, f -en knuss|el, -leri, -lighet,
snålhet, gnideri. k—ig, a knusslig, gnidig,
sniken, småsnål, -igkeit, se -el. -in, f -nen
knusslerska, gniderska. k—|n, knaus[e]re -te
ge-t intr [h] knussla, snåla, vara snål el.
sniken, an (dat.) el. mit etw. på ngt. -n, n -s , se -el.
Knaust, (e Knaus.
Knautsch m -es -e[f] skrynkla, veck. k—|en,
-[e]s* -te ge-t tr F skrynkla el. rufsa [till el.
ihop], hopkrama. k—ig, a skrynklig,
hop-skrynklad, tillrufsad.
Knebel m -s - (dim. -chen, -ein) 1. rinodi.
sätt-kvist, stickling, avläggare. 2. [knöl]påk. 3.
»i» knävring; dre j are. 4. ⚙ tvär|slå, -regel,
T-formigt järn På kedjor; packkäpp,
spänn-pinne. 5. se -bart. 6. [mun]kavle, t. ex. e-m
e-n — in den Mund stecken. 7. black på hun.
dar. 8. knoge. Er muß seine — in allem
haben bildl. han ska alltid ha sitt finger
med i spelet, han måste lägga sig i allt (F
sin näsa i blöt överallt). 9. se Tölpel. 10.
bärnstensbit. 11. ᚼ tärning. 12. bot. Sagin*
narv. -bart, m -[e]s -e† knävelborr[ar],
mustasch. Er hat e-n blonden — han har ljusa
mustascher, k—bärtig, a mustaschprydd,
-bartseite, f -n knävelborr, mustasch. Die
eine — ena knävelborren el. mustaschen,
-bolzen, m -s - ⚓ knävringsbult. -borsten,pl
morr-, stickel|hår, -gejbiß, n -bisses -bisse
ridk. träns|bett, -betsel. -holz, n -es -erf
tvärslå; packkäpp; kavle.
Knebelit [’li:t], m -[e]s -e min. knebelit.
knebel n, kneb[e]le -te ge-t tr 1. surra fast med
packkäpp. Garben — binda kärvar. 2. E-n
— lägga kavle i munnen på ngn, bildl. äv.
täppa el. stoppa till munnen el. sätta
munkorg på ngn, äv. fjättra ngn. 3. klå [upp],
dunka på, prygla. K—, n -s , se K-ung.
Knebeliischraube, f -n ⚙ pinnskruv. -spieß, m
-es -e 1. förr knävelspjut, bardisan. 2. jakt.
vildsvinsspjut, -stich, m -[e]s -e *£«
knävel-stek. -stropp, m -[e]s -s ⚓ knävel. -trense,
f -n ridk. bridong.
Kneb‖[e]lung, f förseende med munkavle; ned-
O saknar plur. † omljud. F familjärt. P lägre språk. ᚼ mindre brukl. ⚔ militärisk term. ⚓ sjöterm. ⚙ teknisk term.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
