- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok /
1302

(1932) [MARC] Author: Carl Auerbach - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - knorp[e]licht ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


knorp‖[e]licht, ‡, -[e]lig, se -elähnlich.
Knorpelllkirsche, se Herzkirsche, -knochen, m -s -
broskben. -kraut, n bot. a) Polycnemum en art
mol-la; b) Sed um acre fetknopp, -lehre, f brosklära.
-leim, m -[e]s O brosklim. -moos, n, st-tang.
k-|n, knorp[e]le -te ge-t intr [h] 1. se
knabbern. 2. bli[va] broskaktig. -platte, f -ro anat.
broskartad bindvävslamell i ögonlocket tarSus. -ring,
m -[e]s -e broskrin g. -tang, m bot. chondrus
crispus karagentång. k-iiberdeckt,
k-uberklei-det, a broskklädd. -Überzug, m -[e]s -e†
brosköverdrag. -Verbindung, f -en, se -band.
-zelle, \f -ro anat. broskcell.
Knörperkohle, f -ro gruvt. småkol.
Knorr m -en -en se -ero. -bremse, f -ti järnv.
Kunze-Knorrbroms. -en, m -s - (dim.
Knörr\-chen, -lein) 1. knast, kvistknöl, vresig utväxt.
Ein — Brot en brödknalle. 2. anat. utväxt,
förhårdnad; % fotknöl, ankel. E-m nicht an den
— reichen % bildl. icke gå upp mot (kunna
mäta sig med) ngn. 3. bildl. vresig människa,
tvärvigg, -enholz, ro -es -er† vresigt ®i.
kvistigt trä el. virke, k—enlos, a kvistfri. -hahn,
se Knurrhahn, k—icht, k—ig, a vresig,
knö-lig, kvistig; bildl. knarrig, vresig.
Knorz m -es -e (dim. Knörzlchen, -lein), se Knorr.
k—ig, se knorrig.
Knöspchen, ro -s - liten knopp, jfr Knospe; bot.
stamknopp i embryo, plumula.
Knosp|te, f -ro (dim. Knösp\chen, -lein) bot. o. bildl.
knopp. —ro ansetzen, treiben skjuta knopp,
knoppas; in der — i knopp, k-|en, -te ge-t
intr [h] 1. bot. knoppas, gå i (skjuta) knopp.
E-e —de Bose en ros i sin knoppning. 2. bildl.
knoppas, utveckla sig. —der Busen
knoppande barm. -en, n -s knopp[ande, ning.
k-enähnlich, a knopplik.
Knospen‖anlage, f -ro bot. knoppanläggning,
k-artig, se k-ühnlich. -beißer, m zool. vinvivel.
-bildung, f -en bot. knopp|[bild]ning,
-anläggning. -decke, f -n bot. knoppfjäll, -form,
f knoppform. k-fcrmig, a knoppformig, i
form av knoppar, jfr k-ähnlich. -grund, m
-[e]s -e†, se -kern. k-haft, se k-ähnlich. -haut,
/-ef, -hülle, f -ro knopp|hinna, -hölje,
-kapitäl, se Knollenkapitäl. -kern, m -[e]s -e
cellkärna. -knöllchen, ro bot. groddknopp,
knopplök. -kränz, m -es -e† knoppkrans, -låge, f
-ro bot. knoppläge, æstivation. k-los, a utan
knopp[ar]. -mund, m -[e]s bot.
embryosäcks-öppning. -schuppen, pl bot. knoppfjäll, -stand,
m -[e]s -e†,se -bildung, -strahier, pl geoi.
Biastoi-dea en art fossila hårstjärnor, k-tragend, a bot.
knoppbärande, -treiben, n -s bot. [-knopp|[-sprick]ning, -] {+knopp|[-
sprick]ning,+} -ande. k-treibend, se k-tragend.
-tum, n -[e]s knoppning[stillstånd]. k-voll, a
full av knoppar. -Wickler, m zool. oiethreutes
variegana knopp vecklare, -zeit, f-en
knoppningstid. -zwiebel, f -ro, se -knöllchen.
knospllicht, -ig, a 1. knopplik. 2. full av
knopp[ar]. K-ung, f -en knoppning.
Knötchen, ro -s - 1. [liten] knut. 2. läk. knottra,
ansvällning, triberkel, liten knöl, småknöl,
papel. jfr Knoten. k-ähnlich, se k-artig.
-arbeit, f -ero knutbroderi, k—artig, a
små-knölig, knottrig, knutliknande, i form av
små knutar el. knölar, -bildung, f -en
granu-l|ering, -ation. -flechte, f läk. papulöst
eksem. k—förmig, se k-artig. k-reich, a full
med knutar el. småknölar, småknölig. -stich,
se Knotenstich, k-tragend, a bärande el.
försedd med knutar el. småknölar, småknölig,
knottrig. [jfr Knoten-.’]
Knote m -ro -ro 1. se -n. 2. förakti. gesällslok. 3.
F tölp, lurk, knöl, bracka. Feiner — snobb,
sprätt.
Knötel m (ro) -s gruvt. tennmalm i storlek av
ett ägg. -birne, se Holzbirne.
knot|e|n, knöteln, -[e]le -elte ge-elt intr [h] o.
tr 1. knyta små handarbeten, göra små knlitar.
2. se knütten.
knot|en, -ete ge-et tv o. intr [h] knyta, göra el.
slå knut[ar], t. ex. etw. in ein Tuch —, an e-m
Netze —.
Knoten m -s - (dim. Knöt]chen, -lein) 1. knut,
t. ex. einfacher, falscher, gewöhnlicher,
laufender —, der gordische —. E-n — binden,
knüpfen, machen, schlagen, schlingen,
schürzen binda, knyta, slå en knut; e-n
aufbinden, -knoten, -lösen, -machen, -schlingen,
-schürzen, ent\schlingen, -schürzen, -wirren,
lösen lösa, knyta upp, reda ut en knut; mach
dir e-nins Taschentuch, damit du’s nicht
vergißt slå en knut på näsduken, så att du
inte glömmer det; sie schlingt (bindet, schlägt)
^ihr Haar in e-n — hon sätter upp sitt hår i
en knut; er bindet sein Halstuch in e-n — han
knyter halsduken i en knut. 2. bildl. knut,
svårighet, kvistig punkt; fnurra; litt. teat.
dramatisk knut, förveckling, intrig. Da sitzt el.
steckt der — där ligger (det är just) knuten;
die Sache hat e-n — F det har kommit en
fnurra på tråden, det hakar upp sig
någonstans; der — löst sich knuten upplöses,
förvecklingen löses; der — verschlingt sich
förvecklingen drager sig tillsammans, intrigen
knyter sig; derist gut geschürzt intrigen
är väl uttänkt. 3. st knop, Das Schiff läuft
el. macht 20 — fartyget gör 20 knop. 4.
knut-, skärnings-, föreningsjpunkt för järnvägar
m. m.; bergknut; astr. o. fys. nod, t. ex.
absteigender, aufsteigender —. 5. bot. a) bladfäste;
nodus; knä; b) hos ün knopp. 6. anat.
ansvällning, tuberkel, [nerv]|knut, -ganglie. Harter
— veter. bos häst kastanje. 7. F studentspr. knöl,
drul[le]. -abstand, m -[e]s-ef,sn-weite. -ameise,
f zool. Myrmioa ettermyra. k-artig, a knutig. jfr
knotig 2. -aussatz, m -es läk. knölig spetälska,
-bildung, f -en knut-, knöl-, tuberkel|bildning.
-blech, n -[e]s -e ⚙ knutplåt. -blümchen, ro,
-blume, se Frühlingsknotenblume, -buch, n-[e]s
-erf st loggbok, -entferner, m ø väv. ulljren-
£r trawsHivt, intr intransitivt, rejl reflcxi v t verb. [Vi-Jha-ben,
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desv1932/1310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free