- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok /
1982

(1932) [MARC] Author: Carl Auerbach - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R - Rüstungsbegrenzung ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

t. ex. leichte, schwere e, in voller e. 4. fys.
armatur; O armering.
Rüstungs‖begrenzung, -beschränkung, f -e?* pom.
rustningsbegränsning, inskränkning av (i)
rustningar, -stück, n -[e]s -e del av rustning.
Rüstllwagen m -s - äv. ⚔ rustvagn;
ammunitions-, trossjvagn. -woche, f -n kyrki.
passionsvecka. -zeug, n -[e]s 1. ⚙ ~ krigsmateriel!,
utrustning. 2. ⚙ 0 a) redskap, verktyg koll.; b)
material till byggnadsställning. 3. -e bibl. o.
bildl. redskap, t. ex. ein auserwähltes e Gottes.
Rutabag‖a, -e [’bQ:39l/-en, se Kohlrübe 1.
Rutazeen [’tse:an], pl bot. Rutaceæ rutacéer.
Rute, f -n (dim. Rüt[chen, -lein) 1. kvist, spö,
smal käpp, vidja; piskskaft; ris, [[mindre]] färla; stör,
stång; lantbr. krakstör. Die e bekommen få ris,
få en risbastu, få smaka riset; sich (dat.) selbst
e-e e [auf den Rücken"} binden, sich (dat.) e-e
~ aufbinden bildl. binda ris åt egen r}rgg; der
e entwachsen sein ba vuxit ifrån riset; e-m
Kin le die e geben låta ett barn smaka riset,
ge ett barn en risbastu; die e küssen [-[müssen]-] {+[müs-
sen]+} büdi. kyssa riset; wer die e spart, verzieht
sein Kind ordspr. den som spar riset älskar ej
barnet; mit eiserner e regieren bildl. regera
med järnspira; e-n mit en streichen Zasserølåta
hudstryka ngn, låta ngn slita ris (spö); unter
der e jds stehen bildl. stå under ngns färla.
2. ⚙ stång, käpp på raket; «t« spri på latinsegel.
3. anat. manslem, penis; zool. hanlem.
Weibliche e klitoris, kittlare. 4. jakt. svans på hund,
räv, varg m. fl. 5. se Angel-, Leim-, Wünschel-,
Zauber\rute. 6. längdmått ung. = 3m. [-n]bün-del, -] {+-n]bün-
del,+} n spöknippa; rom. ant. fasces.
Rutener [’ru:], m -s - schweiz. vägarbetare.
Ruten‖fischer, m metare, -fischerei, f met|ande,
ning. r-förmig, a spöformig. -futteral, n -s -e
metspöfodral, -gänger, m slagruteman. -hieb,
m -[e]s -e spörapp; slag med riset, -krampf,
m -[e]s läk. priapism. -kraut, n bot. Pemia
stinkört. -laufen, se Spießrutenlaufen, -mann, m
-[e]s -männer, se -gänger. -morchel, se
Gicht-morchel. -schlag, m -[e]s -e†, se -hieb,
-sch|ager, m 1. se -gänger. 2. lantmätarbiträde.
-segel, n ⚓ latin-, galär|segel. -strafe, f spö-,
prygel|straff. -streich, m -[e]s -e, se -hieb.
Vierzig ee tjugo par spö. -werk, n -[e]s -e
flätverk av vidjor, -zäun, m -[e]s -e†
gärdesgård ar vidjor o. d.
Ruth [u:], f npr Rut. Das Buch e bibl. Ruts
bok, nya övers. Rut.
Ruthenlle [’te:], m -n -n ruten folkslag, -in, f -nen
rutenska. r-isch, a rutensk. -ium, n -s O kem.
rutenium.
Rutilismus m -s O rödhårighet.
Rütlein, n, se Rute.
Rut]ner, se -ener.
rutsch [u], interj, se ritsch o. hui 1.
Rutsch [u], m -es 1. 0, se Flui. 2. -e, se Erdrutsch.
3. -e, se -fahrt, -bahn, f -en rutschbana. -berg,
m -[e]s -e montagne russe rutschbana av is.
1. Rutsche [u], f -n 1. se Erdrutsch. 2. ⚙ a)
rutschbana för gods; b) stupränna för
timmerfors-ling. 3. se Rutschbahn. 4. dial. gunga.
2. Rutsche [p], f -n pall.
rutsch|en [u], -[e]s« -te ge-t intr [h o. vid angivar.de
av riktning s] glida, slinta, t. ex. etw. -t e~m aus der
Hand; halka: slira, t. ex. O der Riemen -t; F
hasa, åka, rutscha; om jord m. m. fara (glida) undan,
rasa [ned]; ramla ned; om mat o. dryck gå ned,
F slinka ned; O metall, sjunka om sättning i
mas-ugn. eder Ballast ⚓ rörlig ballast: etw. -t,
es -t damit F bildl. ngt skrider framåt
(avancerar), ngt går raskt undan; etw. will nicht e
F bildl. ngt går inte undan ci. kommer inte ur
fläcken; die Ware will nicht e är trögsåld; der
kann mir den Buckel [ent]lang e! P jag ger
honom tusanl han kan dra dit pepparn växer!
das Geld e lassen F bildl. låta pengarna rulla;
das Geld -t ihm unter den Fingern F bildl. rinner
genom fingrarna [på honom]; auf dem
Hintern e F om hund åka på ändan; in die Höhe e
F om kläder åka (kasa) upp; nach e-r Stadt m.m. ~
F göra en tripp (avstickare) till, kvista av till,
kila iväg (åstad) till. R~, n -s O glid|ande,
ning, halkande, slir|ande, ning m. m., se
rutschen. Ins e kommen komma på glid.
Rutschl er [u], m -s - 1. en som åker på baken.
2. dans galopp, -fahrt, f -en tur, F tripp,
avstickare. -fläche, f -n geoi. slint-, glid|yta.
-gewicht, se Laufgewicht, -güter, pl
styckegods. r-ig, a slirig, hal. -partie, f -n 1. se
-fahrt. 2. F skämts. E-e e machen halka
omkull, ’sätta en ro va’, -tuch, n -[e]s -erf
brandkår rutschsegel.
Rutte, f -n 1. se Aalquappe 2. 2. ⚔ förr ballist.
Rüttelllfalk[e], m, se Mäusebussard o.
Gabel-iceihe. -fischer, m zool. Ceryie slags kungsfiskare,
-geier, m, se Mäusebussard o. Gabelweihe.
rüttel]n, rütt[e]le -te ge-t I. tr skaka, ruska,
rista [i, på]. E-n derb e skaka (ruska) om
ngn duktigt (ordentligt); e-n wach, e-n aus
dem Schlafe e ruska upp ngn ur sömnen.
II. intr [Å] 1. om åkdon rista, skaka, stöta. 2.
An etw. (dat.) ~ skaka på ngt, t. ex. an dem
Baume e, bildl. an den Ketten e; ruska i (på),
t. ex. an der Tür e; rycka i, slita i, F ta i, t. ex.
der Sturm -te an den Fensterläden; bildl. rubba
ngt, t. ex. am Bestehenden, an e-m Plan, an e-r
Tatsache e; e-m am Gewissen e ruska om
ngns samvete; daran ist nicht zu e det kan
icke rubbas, det är orubbligt. 3. se 2. planen.
Rüttel‖schuh, se Rumpfschuh. -stange, f’ -n
kvarnklapp, stompinne. -weih[e], m, se
Mäusebussard o. Gabelweihe.
rütt‖en, -ete ge-et tr % häftigt skaka. R-ier, m -s
-1. en som skakar. 2. ⚙ kvarnskruv. R-Stroh,
n -[e]s lantbr. uttröskad halm; strö.
Rutu Iller [’ru:], m -s - rutuler folkslag, r-isch, a
rutulisk.
Rutz [u:], m npr [[mindre]] konform för Rudolf.
RVO., förk. = Reichsversicherungsordnung.
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/desv1932/1990.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free