Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Schafsfuß ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-s|fuß, m -es -e† lamm-, får|fot. -s ]gesicht, n
-[e]s -er fåraktigt (enfaldigt) ansikte. Ein ~
machen a) se idiotisk ut, b) ta på sig en
oskyldig min; ^/fårskalle! -s|hirn, n -[e]s -er, se
-s\kopf 2. -s husten, se -husten, -skabiose, f, se
XBX2.</b> Mocke. -s kleid, n -[e]s -er, se -pelz ex.
-sj-kopf, m -[e]s -e† 1. fårhuvud. 2. bildl. får-,
tjock|skalle, dum|bom, -huvud, s-s|köpfig, a F
fårskallig, enfaldig, dum. -s|köpfigkeit, f O
fårskallighet, enfald, dumhet, -sjnase, f -n,
se -s \kopf 2. -sjpelz, se -pelz. -stall, m -[e]s-ef
får|stall, -hus. -stand, m -[e]s O lantbr.
fårbesättning. -stelze, f zool. Motacilla flava gulärla.
Schaft m -[e]s -e† (dim. Schäft\chen, -lein) 1.
aiim. skaft; spjut-, pil|skaft; [lans-, fan]stång.
2. fjäders skaft. 3. a) skogsv. ogrenad [träd-]
stam; b) bot. odelad stängel. 4. ark. [kolonn-]
skaft, [kolonn]stam, äv. kolonn, pelare. 5.
[gevärs-, böss]stock. 6. ⚙ [nål]skaft. 7. väv.
skaft. 8. käng-, stövel|skaft. 9. ⚓ a) årlom;
b) roderhjärtstock; c) kardel i tåg. 10. jakt.
hanlem, penis.
Schaft, f -en suff vani. -skap.
schalt artig, a bot. stängel lik. S-blech, n -[e]s
-e bakplåt På bösskolv. S-blume, f, se
Küchenschelle. -blutig, a bot. med stängel. S-draht,
m -[e]s nålätnnestråd.
Schaf|teke, f -n, se -fliege.
schäftl! en (‡ schaffen), -ete ge-et I. tr 1. sätta
skaft på, skaf ta, skäfta. E-e Flinte <■%/ stocka
en bössa; e-n Pflug ~ montera en plog;
Stiefel ~ skafta stövlar. 2. samman|passa, -foga,
äv. sinka, splitsa. 3. trädg. skarvympa. II. pp
0. a ge-et {geschäftet) a) skaftad, försedd
med skaft; b) gut ge-eter Baum träd med
högt upp kvistfri stam; glattgeschaftete
Pflanze ört med glatt stängel. S-en, n -s ⚙
1. skaft|ning, -ande, skäft|ning, -ande. 2.
trädg. skarvympning, kopulation. S-er, m -s
-skaftmakare; bösstockrnakare.
Schaft‖feder, se Bandfeder, s-förmig, a 1.
skaft-formjig, -ad. 2. bot. stängellik. -fräser, m
pinnfräs, -halm, se Schachtelhalm, -hammer,
m -s -† skafthammare, -heu, n -[e]s, se
Schachtelhalm, -holz, n -es 1. trä till [-gevärs-stock[ar].-] {+gevärs-
stock[ar].+} 2. skogsv. stam|ved, -virke, s-ig,
schäftig, a, se under Schäften II. -inhalt, m -[e]s
skogsv. kubikinnehåll, -kelt, m -[e]s -e arkeol,
skaftcelt. -leder, n garv. skom. skaftläder,
s-los, a skaftlös, utan skaft, -maschine, f -n
väv. skaftmaskin, -meißel, m stämjärn,
-modell, n -[e]s -e mall för bösstock. -nadel, f -«
trikåtiiiv. skaftnål.
Schaf‖trieb, m -[e]s -e får[en]s drivande på
bete. -trift, f -en fårstig.
Schaftlding m -[e]s -e band På gevär, -rinne, f
-n pelar-, kolonn|räffla. -Spiegel, m ung. trymå.
-Stiefel, m stövel, s-tragend, a bot. med
stängel.
Schäftjung, f -en. se -en.
Schaftwinkelung, f -en bössmak. kolvvinkel.
Schaf‖vieh, n -[e]s får kon. -wäsche, f O [-får-tvätt[ning].-] {+får-
tvätt[ning].+} -wasser, n -s anat. barn-,
foster|-yatten. -weide, f -n 1. fårbete, betes|äng,
-mark för får. 2. se Bauernioollweide.
-wei-zen, m, se Taumellolch. -Wölkchen, n, se
Schäfchen 6. -wolle, f O fårull. -zecke, f -», se
-fliege, -zipfel, m, se -s ]kopf 2. -zucht, f O
får|avel, -skötsel. -Züchter, m fåruppfödare,
-zunge, f -ti 1. fårtnnga. 2. se Ballenkraut.
Schah m -s -s , se Schach I.
Schaid m -[e]s -e, -e, f -n, -en, m -s Se Wels.
Schakal [’Jækal, ’Jaka:l], m ’S -e zool. Canis
aureus schakal, guldvarg.
Schakare fre:], m -s -s zool. Caiman latirostris
scha-karé.
Schakarillrinde, se Kaskarillenrinde.
Schake, f -n sty. 1. [kedje]länk, kedjering. 2.
maska i nät.
Schäkel m -s - schackel, klam, öppen [kedje-]
länk. Aus den lösen -i. schackla ut,
klamma loss. -bolzen, m -s - «£. schaekelbult.
s~|n, -te ge-t tr klamma ihop, sammanfoga
till kedja.
Schakenkette, f -n ringkätting.
Schäk‖er, m -s - 1. skämtare, spefågel,
skoj-frisk person, F skojare, skälm, skalk. 2. se
föij. -erei, f -en skämt, gyckel, F skoj; skälm-,
skalk|aktighet. -[e]rer, se -er 1. s-erhaft, a
skämtsam, F skojf: isk, skälm-, skalk|aktig.
-[e]rin, f -nen, se -er 1. s-er|n, -[e]?-e -te ge-t
intr [h] skämta, skalkas, skoja, gnabbas
lekfullt; äv. flörta, kurtisera.
Schakuhuhn [’Ja:ku:], n zool. Peneiope
schaku-höns.
schal, a 1. fadd, smaklös, duven, jolmig. ~
icerden äv. slå av sig. 2. bildl. fadd, platt,
smaklös, trivial, t. ex. ~er Spaß,
Einfälle.
Schal m -s -e o. -s (dim. Schälchen) schal.
Schalaster [’las], m -s -, se Bergholunder.
schäillbar, a som kan skalas, möjlig att skala.
S-beil, n -[e]s -e bark|yxa, -spade. S-blase,
S-blatter, f -n läk. pemphigus.
Schalbrett, n -[e]s -er ytbräde, sågbak.
1. Schälchen, n -s - liten schal.
2. Schälchen, n -s - liten skål.
Schal‖decke, f -n paneltak, panelat tak. -diele,
f -n, se -brett.
Schale, f -n (dim. Schälchen) 1. aiim. skal, t. ex.
~ e-r Kartoffel, e-r Nuß, e-r Orange; ~ e-r
Muschel, e-r Schildkröte; [frö]skal; skida,
balja, hylsa; bark. ~ von e-m Ei äggskal:
Ei ohne ~ vindägg. 2. bildl. skal, yttre, yta,
t. ex. unter e-r rauhen ~ verbirgt er e-n
guten Kern. Von der ~ auf den Kern
schließen oidspr. döma hund efter håren; gut
(mächtig) in sein P vara flott klädd. 3.
beklädnad i aiim., omslag; [bok]pärm;
kniv|hand-tag, -skaft; gjutform, kokill; brädbeklädnad,
förtimring i schakt. 4. skål iaiim.; [te]fat;
vågskål. 5. bot. skål På nöt, oiion. 6. kök. Kalte ~
O saknar plur. † omljud. F familjärt. P lägre språk. ᚼ mindre brukl. ⚔ militärisk term. ⚓ sjöterm. ⚙ teknisk term.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
