- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok /
2610

(1932) [MARC] Author: Carl Auerbach - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - verwirtschaften ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


1. hop-, in-, tilltrasslande, -trassling. 2.
förvirring, oordning, oreda, villervalla, virrvarr,
kaos; förlägenhet, häpenhet; kon|fundering,
-fyshet, -sternering, F vimmelkantighet,
virrighet. In n bringen bringa i förvirring,
oordning m.m.; göra ngn förlägen, häpen m. m.,
bringa ngn ur fattningen; in n geraten råka i
förvirring, oordning m. m.; bli förlägen,
häpen m. m., förlora fattningen,
verwirtschaft‖en, qo tr för|slösa, -störa, göra
slut på ngt genom dålig hushållning el. vanskötsel;
Vansköta. V~, ii -s 0, V-ung, f -en för|slösande,
. -störande; misshushållning, vanskötsel,
verwisch‖bar, a utplånlig, som kan ut|plånas,
-strykas el. suddas ut. -(en, qd I. tr 1. äv. buai.
utplåna, t. ex. alle Grenzen n, etw. aus dem
Gedächtnis n; stryka (sudda) bort el. ut,
bort-, ut|stryka, -sudda; torka bort,
borttorka, t. ex. Tränen n. -t äv. oredig, suddig;
den Eindruck e-r Rede n förtaga intrycket
. av ett tal. 2. måi. a) stompera; b) se vertreiben
3. 3. bringa ngt i oordning genom att stryka med
handen m. m. däröver, F rufsa till. II. intr [s] o.
reß sich n äv. bildl. utplånas, t. ex.
Jugendeindrücke n sich nicht; utsuddas, suddas ut; bildl.
försvinna; om skrift äv. blekna. V-en, n -s 0,
se V-ung. V-t[heit, f O, V-tjsein, n -s
tillstånd av utplåning. V-ung, f -en äv. bildl.
ut|-plånande, -strykande, -suddande,
verwitterllbar, -lich, a utsatt för (underkastad)
[för]vittring, -n, qo I. tr 1. sönderdela
(förstöra) ngt genom vittring, komma ngt att
[för]vittra, ᚼ förvittra. 2. jakt. bestryka ngt
med vittring. II. intr [s] förvittra[s], vittra
[sönder], söndervittra; kem. efflorescera,
ut-vittra; i friare bet. förfalla, skadas av tidens
tand, sönderfalla, falla till stoft. An der
Luft n vittra i luften. III. Verwittert pp. o.
adj. 1. [för]vittrad. 2. om pers. väderbiten.
V-n, n -s 0, V-ung, f -en [för-, [-sönder]vitt-ring;-] {+sönder]vitt-
ring;+} kem. efflorescens, utvittring; i friare bet.
sönderfallande, förfall,
ver‖witw|en, -ete -et qd I. tr ᚼ göra ngn till änka
(änkling), beröva ngn sin make; vani. i pp. -et
(förk. verw.) bliven (vorden) änka el. änkling;
bildl. övergiven, ensam, -ete Dame änkefru;
-ete Kaiserin, Königin m. m. änke|kejsarinna,
-drottning m. m.; Elise F., -ete (verw.) Eioert
änkefru Elise Ewert, född F.; die -ete
Schwester meiner Mutter min moster som är (var)
änka. II. intr [s] bli änka (änkling), förlora
sin make (maka, man, hustru). V-witwen, n -s
0, V-witwung, f O förlust av man (hustru);
änke-, änklings|stånd. Seit seiner (ihrer) n
sedan han (hon) blev änkling (änka), sedan
han (hon) förlorade el. miste sin hustru (man),
-witzeln, od tr förvränga el. förlöjliga ngt
genom vitsar, vitsa över ngt på ett olämpligt
(opassande) sätt. -woben, se -weben.
1. vor wogen, I. pp, Se -wägen O. -wiegen. II. a,
se -wegen.
2. verwogen, ao tr svalla bort; om toner
förklinga, dö bort.
ver‖wohlfeil]en [’vo:l], -te -t qd, -wohlfeiler|n, -e
-te -t qo tr ᚼ förbilliga, göra ngt billigare,
sänka priset (priserna) på ngt. -wohn]en, qo tr fara
illa med ngt, ramponera, F ruinera, t. ex. ein
Haus, ein Zimmer n. -t illa medfaren,
ramponerad, F ruinerad, -wöhn|en, -te -t qo I .tr 1.
skämma (klema) bort. -t förvand,bort|skämd,
-klemad; kräsen, grätten. 2. dial. Etw. n a)
glömma ngt; b) vänja sig av med ngt. II.
refl. Sich n skämma (klema) bort sig, bli
förvand, bort[skämd el. -klemad. V-wöhnen,
n -s 0, se V-wöhnung 1. V-wöhntheit, f O
för-vandhet, bortskämdhet; kräsenhet,
grättenhet. Es gehört e-e große n dazu, zu .. man
skall vara bra bortskämd m. m. för att ..
V-wöhnung, f O 1. bort|skämmande,
-klemande. 2. se V-wöhntheit. -wölben, od tr t, se
wölben, -wölkt, a t, se bewölkt, -worfen, pp
o. a 1. äv. geoi. o. gruvt. förkastad; om trä skev,
vind; ne Lagerstätte förkastad fyndighet,
malmförkastning; se f. ö. -werfen I. 2. om pers.
o. handling förkastlig, Usel, skändlig; om pers. äv.
fördärvad, lastbar, liderlig. V-worfene(r), m
o.f adj. böjn. fördärvad m. m. människa, usling;
liderlig person (sälle, varelse). V-worfenheit,
f O förkastlighet, uselhet, skändlighet;
sedefördärv, lastbarhet, liderlighet, -worren, pp
o. a förvirrad, in-, till|trasslad, invecklad,
komplicerad; oordnad, oredig, kaotisk, F
tillrufsad, rufsig, t. ex nes Haar; oklar,
otydlig, F rörig, svamlig; ibi. dunkel, t. ex. e-e ne
Vorstellung von etw. haben. Ein nes Chaos
ett kaotiskt virrvarr; ner Kopf virrigt
(oredigt) huvud, virrig människa; nes Zeug
reden a) tala förvirrat (virrigt, oredigt); b)
prata dumheter (galenskaper); seine Bucher
lagen n durcheinander lågo huller om buller
(F i en enda röra). V-worrenheit, f O
förvirring, oreda m. m.; jfr -worren o. se r. ö.
V-wir-rung 2. -wühlen, oo I. tr. Den Boden n rota
(böka) i jorden, böka upp jorden. II. refl.
Sich in etw. (ack.) ~ bildl. fördjupa sig (F gräva
ner sig) i ngt. -wundbar, a äv. biiai. sårbar; bildl.
ömtålig, känslig. Leicht nlättsårad; ne Stelle
bildl. äv. öm punkt. V-wundbarkeit, f O äv. bildl.
sårbarhet; bildl. ömtålighet, känslighet.
1. verwund|en, -ete -et qo I. tr äv. bildl. såra,
t. ex. e-n am (i) Fuße, am (i) Kopfe n, Ydie
Bemerkung hat ihn tief -et; F göra ngn illa.
Durch e-e Kugel -et werden äv. träffas av en
kula; mit den Sporen n sporrhugga. II. refl.
Sich n såra sig, göra sig illa, skada sig,
an etw. (dat.) a) i ngt, t. ex. an der Hand,
b) på ngt, t. ex. an e-m Ast. Sich mit e-r Axt,
e-m Dolch, e-m Messer n äv. hugga sig med
en yxa, sticka sig med en dolk, skära sig
med en kniv. V~, n -s 0, se V-ung 1.
2. ver|wunden, pp, se -winden.
verwunder‖lich, a förunderlig,förvån|ande, -ans-
tr transitivt, intr intransitivt, refl reflexivt verb. [h] haben, [s] sein t. hjälpverb. oskiljbar sms. ~ föreg. uppslagsord.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desv1932/2618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free