Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland stannade han och inandades i långa drag
luftens balsamiska friskhet, medan han lyssnade till
den mångstämmiga fågelsångens jublande glädje.
”Tackad vare du, allfader, för livets gåva”, sade
han högt.
I detsamma tittade Hedvigs ansikte fram från ett
vildrossnår. Hon hade tydligen hört hans ord, och
sekunden därefter stod hon på hans väg. I vänstra
handen höll hon en stor knippa vildrosor, men
hennes anletsuttryck sammansmälte icke harmoniskt
med blomstrens fröjdefulla rosenskimmer. Hon
hade synbarligen nyss gråtit. Tårarna hängde ännu
som tunga pärlor i de mörka ögonfransarna.
”Ni tackade Gud för livets gåva”, sade hon
liksom undrande.
”Ja, mademoiselle, av hela mitt hjärta.
Fadersfamnen är mig alltid en trygg tillflykt, men när den
också omsluter mig med naturens underfulla
välsignelse, gripes jag av ödmjuk tillbedjan inför det
högsta väsendet, så oändligt mycket större än
människors famlande grepp efter att nå det genom
religionernas irrgångar.”
Hans något hesa röst hade ett övertygande lugn,
som stillade Hedvigs nyss så upproriskt svallande
känslor, och när han ofrivilligt, tjusad av hennes
barnsliga fägring och ömmande för den
övergivenhet han titt förmärkt hos henne, räckte henne
handen, lade hon beredvilligt sina sprittande fingrar till
ro i den grova näven.
”Tvivlar ni aldrig på den kärlek den store
värld-sens mästare åstundar skänka sina skapade verk”,
2-Det brinnande hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
