Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
papperslappen med Hedvigs vers, och i det han höll
den framför henne sade han:
”Den här har jag läst väl hundrade gånger. Den
hade förirrat sig upp på min kammare. Den säger
mig, att norden får sin Philomela.”
Hedvig rodnade, och med ens flög det nedstämda
uttrycket sin kos. Den käcka näsan lyfte sig modigt
på sin glada vandring uppåt, och kring munnen
skal-kades löjet i de små kupidonska gropar, naturen
skänkt henne. ”Jag måtte tappat papperet på eder
kammare, när jag ordnade edra böcker. Det hade
alldeles fallit mig ur minnet.”
”Permitterar ni mig att framgent behålla det då,
efter det ej varit saknat?”
”På ett villkor.”
Hedvigs hand flög ur hans och ur hennes andra
hand föllo alla vildrosorna, när hon med en
omedvetet patetisk åtbörd sträckte upp båda armarna och
lidelsefullt tillade:
”Skänk mig eder fasthet! Bli den kloke mentor
jag efterlängtar för att icke förgås i min egen oro!”
Aldrig förr hade ett rosenfång doftande brett sig
för Johan Tidemans fötter, men han sade sig strax,
att de fast ljuvliga blomstergrenarna ingalunda
saknade vassa törnen. Aldrig förr hade en röd
flickmun åkallat hans beskydd, men han visste genast,
att det ej var ett rop till hans hjärta, allenast till
hans förnuft.
”Min lilla mademoiselle”, yttrade han lugnt, ”det
villkoret går jag villigt in på. Kom hon till mig och
mina böcker var stund det tarvas, och vi skola nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
