Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett år och en sommar därtill försvunno, och nu
tände september sina gyllene facklor i träden kring
Viby. Dagarna löpte fort, ty Hedvig var lycklig.
Hennes mentor icke blott skänkte hennes vacklande
sinne fast grund, han förnöjde också sin vetgiriga
lärjunge med allehanda lärda exkursioner och
fantasilekar, och han undervisade henne på sitt
klara sätt om andar och kroppar i naturen samt
om de nya system, vilkas tillvaro hon förut ej
anat.
Söta mor förebrådde väl sin Hedvig, att hon
allenast fladdrade igenom dagens timmar utan att låta
fånga sig av vävstol och spinnrock, av syltning och
bak, men det båtade till intet att tala för så
ohörsamma öron. Lades så Hedvigs lena kind smekande mot
moderns arbetshand och ljöd hennes muntra röst
som ett klockspel, måste fru Kristina låta
strängheten fara och mena detsamma som söta far, att den
flickan hörde till vår Herres sällsyntaste blomster.
Man finge icke neka det att växa fritt i solen,
allenast ett var givet: hon skulle icke lämnas utan en
vårdande hand.
Och kamrer Nordenflycht började förbereda sin
hustru på den framtidsplan han utstakat för
Hedvig.
”Flickan skall giftas bort i tid”, menade han.
”Jag tror mig ha funnit en passande make i vår
unge ingeniör. Han är vårt hus värdig.”
Första gången fru Kristina hörde det talet, slog
hon förskräckt ihop händerna och sade på sitt raska
sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
