Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den lorten! Han ser inte, om kragen han har på,
är vit eller svart, och så tankspridd är han, att han
tar öl istället för grädde på smultronen. Allt hans
tal är också grovt och tungt. Aldrig varder han en
sirlig kavaljer.”
”Det är icke heller det, som bygger upp ett
äktenskap till ett fast hus, varur kommande släkter skola
gånga, utan det är gudsfruktan, redbarhet och rena
seder”, undervisade kamrern sin fåfängliga kvinna,
och hon satte sig undergivet till spinnrocken, där
hennes plats var och hennes vetande räckte.
Vid ett annat tillfälle var det hon, som förde
talet på Tideman.
”Han proppar för mycket i flickan av tocket, som
icke anstår kvinnokönet”, sade hon, ”och Hedvig
likar icke läraren, kuns böckerna. Är hon i
sällskap med sina jämnåriga, förgäter hon platt
puckel-ryggen i flygeln. Hur annorlunda skälmskt och
graciöst tedde hon sig icke mot fänrik Tiger
häromdagen.”
”Tiger är en junker, som ej så snart blir torr
bakom öronen”, genmälde kamrern avvisande. ”Det
vore flärd och dårskap att tänka på honom, men låt
du mans Hedvig amusera sig. Allvaret bekommer
hon nog en gång.”
Fru Kristinas lilla försök att vända sin käre
makes tankar åt annat håll hade ingen som helst
påföljd, ty kamrer Nordenflycht visste, vad han ville,
och han visade sin ”värderade unge vän” en
faderlig godhet.
Hedvig själv log sorglöst både åt syster Gretas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
