Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han är trettiofem år och borde vara en mogen
man, men han har en poeticus’ eviga ungdom.”
”Är han poet? Filosofer behagar mig mera.”
”Han är även filosof, en Platos och Aristoteles’
discipel, som likställer skönheten med väsendets
symmetri och i godheten skådar alltets harmoni.”
”Jag måste lära känna honom, Karl! Han skall
öka mitt vetande. Goda, beskedliga Karl, väck hans
intresse för mig.
”Det är redan vaket, lilla duva. Han har läst
din poesi: Sorg över en trogen vägledares död —
och hänförts så av den, att jag låtit honom avskriva
verserna. Även med din bedrövade Floés sorgerop
har han gjort bekantskap, och se här ...” Magistern
tog ur sin rymliga ficka fram ett papper, vilket han
med en sirlig bugning överräckte till Hedvig.
Hon läste den präntade överskriften:
”Tröstegrunder för en sörjande att sjunga under egen
melodi.”
”Har du — har han––––––” Hedvig erfor ett
angenämt bryderi. Det var något sällsamt
fängslande i att en främling tillägnat henne ett dylikt ömsint
deltagande, och hon såg genast den okände för sig
med den blodets längtan, vilken svallade som en het
våg inom henne, när hon trodde sig ha mött en
besläktad själ.
”Jag har talat om dig. Han har sett dig”, redde
Klingenberg med sin jovialiska trygghet ut de halva
meningarna, ”och du själv, sötaste Hedvig, har
minst lika mycket som din musa inspirerat honom
till en hänförd skildring av Floé.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
