Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelt vackert ansikte. Hans dräkt var soignerad,
halskråset bländande vitt. Som hans stämma varit
en klangfull melodi, var hans apparition en ögats
och själens vederkvickelse.
Hedvig neg djupt. Hon visste genast, att det
måste vara Jakob Fabricius. Hans beundrande
blick sade henne det, och något, hon aldrig förr
erfarit i sitt inre, tändes av denna springande gnista.
”Välkommen herr pastor”, sade hon, ”vill ni ha
godheten taga plats. Jag skall strax kalla på min
syster.”
”Er syster?”
Hon njöt av hans besvikna tonfall.
”Ja, hon vill åhöra de lektioner, herr pastorn
god-hetsfullt förunnar mig.”
”Så — så ...”
Fru Maja-Stina var påpasslig. Där stod hon
redan i dörren med husmoderlig värdighet och en
fransysk harang, tämligen hackig, men dock avsedd
att imponera på Hedvigs preceptor.
Fabricius svarade med flytande vältalighet och
chevalereskt behag.
Så togo de alla tre plats vid det runda bordet
med sin joniska pelarefot, avslutande i tre
ofantliga, förgyllda lejontassar.
Fru Maja-Stina presiderade i soffan med sin
knytnål och nystankorgen, hängd på vänstra armen.
Fabricius och Hedvig sutto på taburetter, och
Hedvig började läsa La Fontaines fabel, Les
en-fants et les grenouilles.
Därefter konverserade man å trois en stund om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>