Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjädern höll Hedvig alltfort i handen, men
äntligen kastade hon den för att taga den lilla gröna
lerkruka, fylld med vatten, vilken stod på
fönsterbrädet. Hon hällde ut en försvarlig skvätt över det
fräsande, snart svartnande vedträt.
Minuten därpå djärvdes hon kasta in det bland
glöden igen, där det fort nog flammade upp med ny
livskraft.
Hedvig lyfte armarna och knäppte händerna
bakom nacken. Hennes blick var djup av tankar.
Detta tarvliga och robusta vedträ, var det icke en bild
av livets styrka, trots ödets förbränning och sorgens
kolande? Så länge kraften att leva fanns, skulle
känslorna beständigt flamma upp på nytt. Hedvig
mönstrade sina sotiga, bläckiga fingrar. Det klädde
dem illa att vara så föga ansade. Hon mindes
plötsligt Johan Tidemans knotiga pekfinger med den
breda, svartfodrade nageln.
”Det var dock dygdens index”, tillrättavisade hon
sin olust inför hågkomsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
