Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare tackad, jag undslipper tyngden av en
oförstående make. Han tanker som jag, att
— alla själars lag
är att sig alltmer förbättra,
och ur mörkrets band och fjättra
gå till klarhet, ljus och dag.”
Herr kanslisten satt tyst och häjdade icke sin
spetsiga armbåges utträdande ur den stoppade
nattrockens trasiga ärm. Han hade verkligen för en
sekund glömt sin egen erbarmliga belägenhet, sitt
äktenskaps lugubra skärmytslingar och bror
Anders’ fräcka absenterande för Hedvigs strålande,
sällhetsfyllda ungdom, vilken skänkte hans dystra
kammare ett sällsynt solflöde.
Törhända hon icke kunde kallas vacker, syster
Hedda-Lotta, som bröderna retfullt plägat kalla
henne, när hon var liten, men hennes apparition
liknade en ros utan ett enda skrumpet eller vissnat blad,
en ros, vaggad av Zefyr, kysst av Kupido och sedan
räckt åt Apollo.
Slikt grant badinage for vederkvickande genom
Nordenflychts trötta hjärna, men han sade knarrigt
för att skyla över sina sentiments:
”Du talar om klarhet, ljus och dag, du, som du
tänkte fånga tocket med händerna. Jag är rädd du
kommer slemt till korta.” Han rev sig förargad
i den stora, dammiga peruken. Icke var det hans
mening att nedslå hennes mod, men människan
borde immer vara beredd på det, som kom av ondo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
