Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var nu hyresgäst hos änkefru Herkæpeus, och
när han vid hemkomsten funnit Hedvig utgången,
måste han ofördröjligen uppsöka henne, ty han hade
en viktig och glad underrättelse att meddela.
På hemvägen lade han hennes arm i sin och
tryckte den ömt.
Hon log och yttrade:
”Det är förunderligt, att varje minut av samvaro
skall vara så osägligt dyrbar, när vi dock ha hela
livet gemensamt framför oss.”
Han hjälpte henne över en gyttjegrop, flankerad
av två vippande bräder.
”Hela det liv, som det eviga väsendet förunnar
oss”, rättade han henne milt. ”Du vet nog, min
herdinna, min ljuvliga Beatrice, att jag alltid blickar
bortom jordegränsen till ovansklig lycksalighet.”
”Å, tala icke ständigt om himmelen”, avbröt hon
otåligt, ”det är som ginge du ifrån mig upp på en
stege till änglarna, och jag vill äga dig för jordens
lycka.”
Hennes unga glödande ansikte var honom helt
nära, och hade ej den stora väderhuvan hindrat,
skulle han ej kunnat motstå att kyssa de röda läppar,
vilka så frimodigt åkallade kärlekens rätt. Nu
nöjde han sig med att viska:
”Mitt hjärtas allra käraste!”
När de på kvällen sutto i Maja-Stinas kammare,
visade Hedvig sin fästman den bok med olivgröna
sammetspärmar och guldsnitt, vari ett femtiotal av
hennes dikter skulle nedskrivas av en pålitlig
kalligraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
