Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Din ädla gynnarinna, grevinnan Cronstedt, skall
få denna poesibok av oss gemensamt, då vi i
sommar besöka Fullerö”, sade hon. ”Jag hoppas vid den
tiden vara din hustru.”
”Det skall du bli, min Hedvig. Gud vare tackad,
till våren får jag pastorsbefattningen i Karlskrona.”
”Och det berättar du först nu!”
”Jag skulle sagt det, strax jag kom upp till din
bror, men — jag glömde allt för din dyra person,
du, som är mig allt, skönhet utan fläck och lyte, det
högsta dödliga.”
Varsamt och på sitt alltid stillsamt dämpade sätt
lade han armen om henne, men Hedvig kastade sig
lidelsefullt intill honom, skälvande av blodets heta
språng.”
”Du — du”, viskade hon, ”du är mig vart livets
andetag.”
När Fabricius tog godnatt, lade han ett papper i
Hedvigs hand.
”Du sporde mig härom dagen, hur jag kunde ha
en slik tillit i min kristendom”, sade han, ”här har
jag nedskrivit min tro på skaparen i en bön. Gärna
ville jag, att den bönen också bleve ditt anrop till den
högste.”
Och Hedvig läste en stund senare en from åkallan,
som förunderligen värmde hennes hjärta, men ingen
makt fick över hennes upproriska och forskande
förnuft, hur långsamt hon än lät meningarna glida
förbi blicken som såge hon på ett radbands vigda
pärlor.
Det tunna papperet skälvde, när hennes heta ande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
