Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat försvarligt tre gånger åt varje väderstreck, innan
han lyfte ankaret.
För att hjälpa de övernaturliga makterna en smula
till rätta, hade han skaffat redig ballast, men se då
fick han inte plats med prästherrskapets bohag
under däck, och hur han och gastarna surrat det, kunde
det nog inte förhindras, att en del rök i plurret. Ett
bord och ett par stolar hade redan asat sig ned.
Men prästfrun satt i lä av kajutan med en luta i
knät. Och prästen låg vid hennes fötter och såg upp
till henne som om hon varit solen själv. De aktade
varken vind eller väder, tycktes det. Deras tal var
ett enda älskogskutter, och som de pussades.
Skepparen sade: ”Tvi!” Ty han hade varit gift tre
gånger för pängars skull. Och hans sista käring var
harmynt.
Men han kunde inte låta bli att snegla på
Fabri-cius och Hedvig. De voro begge justament som
fejade i synen och skeno, så det glittrade om dem.
Lars gned sig i ögonen, när han sett på dem en
stund.
När frua klimprade på lutan och sjöng till den där
melodien: ”Fromma själ och ljumma hjärta”, måste
han också lyssna ett slag, fast han tyckte det passat
bättre med litanian, för Gud sig förbarma, ett
sådant attans biåsväder det var!
Hon hade en ljuvlig röst, den unga pastorskan,
precis som hon haft ett klockspel i strupen, men
orden hörde inte Lars, och det var skada, ty hon
såg så skälmaktig och godlynt ut, när hon sjöng, att
de bestämt voro förnöjliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
