Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De högtidliga orderi ekade mellan husväggarna
på den smala gatan, men när härolden hunnit upp
på torget, tog vinden dem och flög så fort bort med
dem, att ingen hann höra deras innebörd. Dock
spred sig ryktet blixtsnabbt, och då kyrkklockorna
en stund senare voro färdiga att begynna den
ringning, vilken varken skulle upphöra dag eller natt,
arla eller serla, visste de flesta i Karlskrona, att
landet mist sin drottning, att världen hade en tåligt
fördragande och tyst lidande kvinna mindre.
Vid de tunga kläpparnas första fall emot
klockmalmen brast Hedvig i bitter, häftig gråt. Hon
skulle ej kunnat göra reda för sin sinnesrörelse, ty
knappt gällde denna okuvliga, häjdlösa snyftning
drottningen, men hela natten låg hon vaken och
hörde de dånande tonernas veklagan borra sig igenom
mörker och vila; betvingande som smärtan drogo de
tankarna in under sin makt. Allt var med ens dovt
brusande klockringning, som tystade glädjen,
hämmade rösten, ängslade hjärtat. Så låg hon natt efter
natt, medan oron hamrade inom henne. Ofta
famlade hon efter sin makes hand och en natt fann hon
till sin förskräckelse den eljest svala, fasta handen
slapp och brännande het.
Med ens satte hon sig upp i sängen. Ett kvalfullt
stönande ljud hade trängt till hennes öron. Hennes
make sov, men i sömnen hade han låtit denna
jämrande suck undslippa sig, och nu kastade han sig av
och an.
”Jakob, är du sjuk?”
Hon fick intet svar, men stönandet fortfor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
