Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrivet papper framför kusinen.
”Läs detta! Och du förstår mig törhända.”
”Jag förstår dig alltid, Hedvig, men gillar dig icke
alltid”
Han tog papperet, och när Hedvig ånyo gått att
vila, satte han sig tillrätta i den långa soffan, vilken
såg så överflödig ut i människotomheten, och
innan hans blick följde de sneda och ojämna raderna,
lät han det grova papperet i en kort och skygg
smekning snudda mot sin kind.
Men den skeptiska kritiken avvisades ej därför
från hans förnuft. Andra kunde Fabricii änka
förbrylla med varje sin smäktande ton, icke honom,
som ville lyfta henne över jämmerlåten till lyrisk
fullkomning.
Och långsamt som hade herr docenten och
filosofie magistern genomgått en akademisk
avhandling läste han:
”Min lefnads lust är skuren af
Och döden är min längtan.
Til dig, du tvsta, mörka graf
står all min trängtan:
På jorden jag ej finner
Hvad mer min själ sit nöge bär.
Min glädje borta är;
Min tid i gråt förrinner,
Min ungdoms lust försvinner;
Jag är olyckligt såld
i grymma sorgens våld.
En långsam död för ögat står, den jag
dock icke finner.
Du arma, ömma hjärta,
kan ej den bittra smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
