Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade han icke själv fört henne ut på filosofiens
vida slätt, där tankefrihetens storm brusade
ohämmad.
Nu stod han i begrepp att företaga en utrikes
resa, som troligen skulle bli långvarig.
En junidag 1743 hade han kommit för att taga
avsked av fru Kristina och Hedvig. Han fann både
mor och dotter i en mycket upprörd sinnesstämning
och förstod genast orsaken. De hade väl hört den
oroväckande nouvellen, att en här dalkarlar samlat
sig utanför Karlbergs tull.
Vad de hade där att göra?
Klingenberg fann deras ärende tragikomiskt. De
ville avfordra stockholmarna en arvfurste efter den
gamla skröplige kung Fredrik, vilken stultade
omkring i barndom och höll alla vackra fruntimmer i
kjolen.
”Men”, skrattade Klingenberg, ”Stockholm äger
ingen Ivar Blå, som kan hämta fram en kung under
sin kappa.”
Fru Kristina svarade värdigt:
”Min bäste Kalle; om pack och rack hölle sig i
skinnet, finge vi nog både fred och kung, men det
är en ond tid vi lever i. I går var här en lång,
svartmuskig karl inne i mitt kök och stal en höna,
medan pigan var efter vatten. Det är onda tider,
säger jag, när man inte kan låta nyckeln sitta i
dörren på ljusan dag.”
Hedvig stod i fönsternischen och blickade ned på
den trånga gatan, där det var ovanligt mycket folk
och larm av råa, pockande röster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
