Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dervärdigheter och allenast låta pennan leka fram
kväden till store mäns lov.
Kaffet med de läckra gorånen och det gula,
nykärnade smöret inbars nu, och Lotta ställde med en
djup nigning brickan på bordet framför den pösande
rokokosoffan, där grevinnan satt, rak som ett ljus,
med det lätt pudrade håret noggrant tillbakastruket
över valken, så att varje linje i ansiktet framträdde
ohöljd. Men det var också ett ansikte, som gärna
kunde låta sig ses, icke på grund av sin skönhet,
men därför att det uttryckte så mycken innerlig
hjärtevärme.
”1 dag vänta vi en ny gäst, som icke är er
främmande — en poet, som ni själv. Voyons, devinez
un peu!”
”En landsman, grevinna?”
”Ja, en riktigt svensk svenskus, om jag så må
ex-primera mig.”
”Det är väl inte — Dalin?”
”Jo, ma chére, just den unge bibliotekarien,
vilkens poesi: Swenska Friheten skaldinnan i Norden
så entusiastiskt hyllat. Min gode make vill visa
honom sitt bibliotek, och jag vill visa honom — er.”
En röd sky drog snabbt över Hedvigs ansikte.
För endast ett år sedan skulle hon mottagit denna
nouvelle med hänryckning, men nu måste hon med
harm och ovilja tänka på Dalin, vilken hänsynslöst
sökt svärta hennes reputation, allenast därför att...
”Ni glädes icke”, utbrast grevinnan besviken.
”Ah, det är sant, jag har hört något om en poetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
