Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
puerelle, men så mycket bättre då, att ni träffas och
får ett tillfälle att bilägga grälet.”
”Ack, om så kunde ske, fru grevinna!”
Hedvigs ögon strålade, och leendet kring hennes
fylliga, röda läppar värmdes av inre glöd. Intet
högre önskade hon än att få räcka sin Apollobroder
handen och med honom sluta en av de heta, starka
vänskapsförbindelser i vilkas solflöde hennes själ
badade sig fri från bekymren.
När hon en stund senare ensam vandrade nere i
parken, höll hennes vänstra hand hårt omslutet ett
litet papper, vilket redan förra året tillsänts henne
genom Dalins utskickade.
Hur det kommit att följa med till det idylliska
Fullerö, visste hon knappt. Det hade insmugit sig
i portföljen, och hon hade nu beslutat att förinta
detta lumpna vittnesbörd om ett replikskifte, vars
orsak icke var värd ens ett språng av Pegasen.
Hur hade Dalin kunnat besjunga och beprisa en
kunglig älskarinna. Denna Hedvig Taube, som
gamle kung Fredrik förgapat sig i, och vilken platt
förgätit sin kvinnliga estime och kastat sig i
armarna på den ädla, dvgdiga Ulrika Eleonoras otrogne
make?
Hedvig hade redan som tjuguårig kritiserat
Dalins ode till mätressen, och hon gjorde en ny kritik
sex år senare, när den till romersk riksgrevinna
upphöjda fröken Taube lämnade det jordeliv hon
fläckat med sin okyska vandel.
Den unga skaldinnans steg blevo allt snabbare,
allt som hennes harm och indignation ökades. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
