Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde icke — kunde icke fördraga sinnenas orena
lustar. För henne var kärleken en vandring över
drömmens elyseiska fält, en själarnas lidelsefulla
union högt över jordelivets länkbundna krav.
Måste det icke vara så för en och var, som
dyrkade stora mål och ställde idealen högt ?
Hur kunde Dalin förnedra sig till att skriva en
känslofull gravdikt till ett sådant föremål som
riks-grevinnan Taube-Hessenstein och nämna henne ”en
ädel själ” ?
Plötsligt stannade Hedvig och stampade hårt i
marken.
Hon hade icke kunnat tåla, att den smutsen ej
sopades bort från kärlekens altare. Hon hade
skrivit en ljungande replik.
Men som från den sjuhövdade hydran hade
re-ponserna nått henne. Hon fick full bekräftelse på,
att en kvinnas tendenser ej må synas, om de äro
auc-tores misshagliga. Dalin, den unge Orfeus,
förvandlades till en oförsonlig hämnare.
Den lilla mjuka handen kramade än fastare det
infama papperet, vilket kostat henne så många tårar.
För sista gången skulle hennes ögon falla på det,
innan det revs till flagor.
Hon hade i tankarna nämnt Dalin oförsonlig, men
hon ville dock önska, att han i dag tog hennes
utsträckta hand. Tillvaron hade stenar nog utan att
de samlades till kastning på nästan.
Långsamt, nu med sänkt huvud, gick hon in i den
rymliga, täta albersån, där inbjudande mossbänkar
slagit ring omkring det runda stenbordet. I går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
