Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon stått här, stofferad som Apollo, och greve
Jakob hade bestämt, att bersån hädanefter skulle
kallas Apollosalen.
Hon satte sig i skuggan, slätade ut det skrynkliga
papperet med den livdömda poesin och läste
för-trytsamt:
”Gravskrift över fru Nordenflycht.
Här hvilar den, som aldrig hvilat,
Som slitit många sqwaller-skor,
Som tadlat Far och Mor och Bror,
Som alt sit wett med arghet filat:
Om hon i Himlen skulle bo
Och ej sin lefnads-art förgäta;
Så satt hon dem ihop at träta,
Som ega nu en ewig ro.”
”Méchant
Hedvig slet papperet mitt itu och parterade det
sedan allt flitigare, medan tårarna flödade. Hur
kunde någon vilja vara så elak mot en värnlös, av
prövningar hemsökt kvinna?
I denna upprörda stund glömde hon alldeles, att
också hon ganska fermt kunde utdela poetiska
pisksnärtar, och att Dalin ingalunda gått fri för dem.
Hennes satirer voro dock prompt avskjutna, men
aldrig av ingrott agg förgiftade pilar, därför mindes
hon knappt vilken riktning de tagit.
Och när Dalin på aftonen presenterades för
henne i röda salongen, där familjen samlades varje kväll
efter supén, hade Hedvig ingen tanke på att hon
mötte en fiende.
Hans tvära tystnad tillskrev hon, att han anlänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
