Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var hon den första?
Nej, där stod Dalin, fördjupad i åskådandet av en
praktfull målning föreställande Apollo och Marsyas.
Den djärve silenen hade funnit Athenes bortkastade
flöjt och inlåtit sig i musikalisk tävlan med Apollo,
vilken vredgad syntes i förgrunden, beredd att
straffa den förmätne med att flå honom levande.
När Hedvig kom in i rummet, vände den
spenslige bibliotekarien sig om och bugade kort.
"Låt Marsyas behålla huden, värde herr Apollo”,
log Hedvig plötsligt. ”Stackars Marsyas har ju
allenast en upphittad flöjt att traktera.”
Dalin gick icke in på skämtet, och hans min
förblev lika kargt avvisande, när han svarade:
”Jag går icke Apollos ärenden, min fru. Ni
misstar er om min befogenhet liksom törhända om — er
egen.”
Sekunden därpå var rummet fullt av glada
människor och kvicka repliker, vänliga leenden och ljusa
skratt.
Dalin var ännu icke medelpunkten i ett sällskap;
man kunde förgäta den tysta och buttra mannen,
något som tio år senare skulle varit omöjligt.
Däremot sökte unga och gamla den muntra, tillgängliga,
livssprudlande herdinnan, vilkens tankespel förtjust
så många känsliga hjärtan.
Hennes klara skratt klingade så lockande friskt,
och kavaljererna, som flockades omkring henne,
ville icke tro, att sentimentaliteten hade sin fasta
bostad i detta sinne, vilket lockade glädjen till sig
som en gammal bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
