Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade ett par minuter som eldsländor i luften, innan
de dalade till grå flagor.
Sekreteraren Wagners rödhåriga mamsell, från
den gode mannens hus n:r n vid Klara Östra
kyrkoport, beskärmade sig överljutt över en svart
läderkoffert, packad med dukar och serveter, som
två karlar burit bort ur hennes åsyn.
Och betjänten hos gamla hennes nåd Liewen vid
Vattugatan snyftade över förlusten av ett par svarta
sammetsbyxor, ty han var alltför förvirrad att
märka, det han bar dem på armen.
Hedvig hade med modern kommit fram till
Tors-tenssonska palatset i hörnet av Fredsgatan och
torget. Där sjönko bägge ned på stentrappan. Fru
Kristinas huvud föll tungt ned mot bröstet, men
Hedvig stirrade ångestfullt omkring sig.
Åt vilket väderstreck hon än vände blicken,
flammade och rökte det. Norrmalm, Ladugårdslandet
och Södra malmen höjde gnistrande, fladdrande
jättefacklor mot sommarhimmelen, vilken dolde sitt
rena blå i sepia, purpur och svart.
”Pensionen”, mumlade fru Kristina.
Hedvig tyckte, att hon skulle velat giva år av sitt
liv för att kunna säga: ”Den är räddad 1” Men hon
kunde det ej. Intet hade hon fått med. Nätters och
dagars outtröttliga tankearbete, alla hennes
manuskript, hade för visso blivit lågornas rov.
Ingen skulle bry sig om att rädda dem.
Hon såg dem för sig, kringvirvlande av blåsten,
otaliga små gnistor från tankehärden. Som falnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
