Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett kroppens och själens gissel. Där hon irrade
grå mellan de vita pelarna, i den vida kappan med
de fladdrande ärmarna, liknade hon en främmande
fågel, mycket mot sin vilja satt i bur. Huvudet hade
sjunkit ned mot skuldrorna, då trappan förblev tom,
och nedför kinderna trillade stora tårar. Sakta och
varsamt smögo de föbi astrildsgroparnas mjuka
försåt. Ack, dessa förödmjukelsens beska droppar
hade icke sin plats i Cupidos char.
Äntligen!
Hon log emot den bugande Moel, men mörknade
till tungt allvar, när han lämnade henne ett
förseglat konvolut.
”Excellensen, min nådige herre, har befallt mig
säga”, rabblade Moel upp, ”att han rätt uppriktigt
beklagar det tyngden av många ouppsättliga
göro-mål förhindrar hans åstundan att se madame. Hans
excellens har behagat genom mig säga eder detta.”
Intet ord genmälde Hedvig. Hon kramade
kuvertet med sitt hörbart prasslande innehåll i handen och
bjöd till att kväva de frambrytande snyftningarna,
ty som en drängs burdusa piskrapp hade hon
förnummit Moéls sirliga ord.
”Fattigdomen är skam och nesa”, veno de genom
lyften.
”Miserabla litterata”,snärtade de till, ”tror du, att
den bettlande poesien är för mera än gement
tiggarpack ?”
På gårdsplanen hade man ännu ej hunnit skotta
bort snön efter nattens idoga snöfall, och Hedvig
kunde ej fly från palatset så fort som hon önskat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
