Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där lyckan som obarmhärtigt krossade glasskärvor
gnagde hjärtat. Hon ville vara deras sånggudinna,
deras Urania med valspråket: Ex lumine c and or. —
På kvällen, när tankebyggarna samlats omkring
sin Pallas, hade det svärmiska uttrycket försvunnit
ur Hedvigs livliga, blå ögon. Den självsvåldiga
näsan var full av putslustighet och mot den bara halsen
stödde sig muntert matronesmycket: den sediga
dubbelhakan.
Ett sorl av uppriktigaste admiration hade
mottagit henne, då hon kom in i det stora förmaket med
den sidenklädda rokokomöbeln, där hennes trogne
riddare väntade.
Hon hade iklätt sig den dräkt av vit atlas, i
vilken den mycket kunnige herr Schef fel målat
hennes porträtt. Även Uranies stjärnbeströdda blå
mantel hade hon kastat över de nakna skuldrorna,
och vid den yppiga barmen smekte en röd ros det
vita, sammetssläta hullet.
Klingenberg fann henne för innerligt täck. Årens
fejdebrev tycktes hon aldrig besvarat med annat än
ett harcelerie. Var hon icke i denna stund alltjämt
hans lilla näpna kusin med det skälmskt pensiva
draget kring mjuka, fuktiga läppar.
Leijonhuvud, herr baronen och översten; herr
kammarherre Reuterholm; den tystlåtet glättige
bankosekreteraren Torpadius; den fåfänge narren
Eckleff; den mörke, magerlagde och gulsotsbleke
greve Creutz och geniernas favorit, registrator
Gyllenborg, alla flockades de med de utsöktaste
artig-hetsbetygelser kring Hedvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
