Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund, då vänskapen bort skydda henne för all
bitterhet ?
Över hennes läppar flögo de hetsande orden:
”Låtom oss med pennan måla ett skaldeporträtt
och högt uppläsa vårt opus.”
”Ja, ja”, ropades det i korus, ty Uranie hade ju
uttalat en önskan. Endast Klingenberg skakade
motvilligt på huvudet.
”Grumla inte sinnenas rena lust”, sade han. ”Man
har en slät förnöjelse av att bakdanta sin nästa.”
”Det var icke heller meningen”, utbrast Hedvig
blossande röd.
”Törhända icke, min Uranie, men alla skulle vi
gjort det i den vrånga tanken, att vårt spe måste
behaga dig övermåttan.”
Hedvig teg. Hon var genomskådad, och
Klingen-bergs vänfasta, starka hand hade ånyo häjdat
henne vid randen av en dårskap. Hon borde tacka
honom, men kunde det icke, kunde icke ens avstå från,
att densamma natten, när gästerna lämnat
malmgården, låta sin penna spruta tankarnas etter över
papperet, ty alltid och beständigt drev Dalin sin elakhets
spel med henne.
När hennes unga vänner i kväll prisat henne, hade
hon mot sin vilja erinrat sig, hur Dalin förfarit med
hennes tävlingsskrifter Ode till ett gott hjärta och
Tåget över Bält. Han hade aldrig presenterat dem
för Vitterhetsakademien utan helt enkelt röjt dem
ur vägen, som han säkert oändligen gärna skulle
velat röja henne ur tillvaron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
