Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saste färger. Vid grevinnans fötter låg en vaksam
vinthund och snappade lättjefullt efter en och
annan fluga. Allt var solblankt och fredligt, en
passande inramning åt den blida härskarinnan, älskad
och välsignad av hög och låg.
”Jag förstår såväl, att ni inte trivs i Stockholm,
fru Nordenflycht”, sade hon vänligt. ”Jag har
aldrig själv kunnat finna mig tillrätta där. Hovet
väckte min leda.”
Hon tystnade tvärt. Troligtvis var det ett
misstag, men hon tyckte sig ha förmärkt ett nästan
spefullt uttryck i den illustra gästens ansikte. Hennes
eget blossade upp under en brännande skamsen
föreställning om att det var på den döda systerns mull
hånet föll.
Hastigt, oemotståndligt tillade hon: ”Ni vet, min
fru, att jag fick hovfrökensbeställningen efter syster
Hedvig, när hon tvangs att bli gamle kung Fredriks
mätress, och min situation var ytterst disagreabel,
men min enda tillfredsställelse var att få tvätta den
arma Hedvigs reputation ren.” Ännu rakare blev
hon, då hon avslutade sitt anförande: ”Den, som
kastar smuts på Hedvigs minne, besudlar också mig.”
”Jag har icke nämnt salig riksgrevinnan
Hessen-steins namn”, svarade Hedvig torrt. Aldrig skulle
hon förändra opinonen om den personen, men
hennes tacksamhet och tillgivenhet för Karin De la
Gardie hämmade för ögonblicket hennes
uppriktighet.
Grevinnan sydde en stund tyst. Det
smaragdgröna silket skimrade som solbelysta grässtrån mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
