Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de motstå. Allt och alla ville hon väl, och det fanns
både kraft och förstånd i denna själ, som ej visste
av jordbundet småsinne.
”Eh bien, orkar ni ro?”
”Med plaisir, ers nåd.”
”Här är min arm! Stöd er på den, ni vet, hur
stark jag är.”
”Jag tackar ers nåd av hjärtat.”
Långsamt promenerade de ned till den lilla
koketta hamnen med dess många farkoster, och
Hedvig sporde intresserat om de arma häxorna däruppe
i Dalarna, vilkas sak grevinnan De la Gardie så
varmt åtagit sig.
”Kalla dem inte häxor; de äro stackars
förvillade varelser, dödsskrämda av en rå och
sensationslysten överhet”, sade grevinnan ivrigt, ”men Gud
vare lovad, jag har dock förmått vända domarens
syn till sanningen och frälsa några människoliv
från grym, orättfärdig tortyr.”
”Det är ert verk, om detta blir Sveriges sista,
skamliga process med kvinnor och barn som offer.
Det måste kännas stort, grevinna, att ha fått gagna
fosterlandet så som ni.”
”Jag är oändligen tacksam för min part”, svarade
Karin De la Gardie mjukt, ”men jag tror, att många
fått fröet att gagna nedlagt i själen, fastän de sedan
ryckt det upp som ogräs, när det blandade sig med
egna begär och önskningar. För mig är det att
älska och ge ett behov, som icke förkvävts av andra
omsorger.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
