Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, grev Creutz, förskona mig från den lärde
pojken!”
”Uranie, jag var så säker, att ni–-Gyllenborg
skulle taga honom med. Vi espererade båda, att
hans esprit skulle vederkvicka er. Chére madame,
han är en fullblodsrousseauan, och hans ingenium
sysslar dessutom med allt: petrifikater, Sveriges
hushållning, kyrkklockor, agrikultur och Symbolum
Niceno-Constantinopolitanum. Intet är hans geni
främmande.”
”Han är törhända en fuskare och stympare, min
vän, som duperar diffusa hjärnor.”
”Nej”, utbrast Creutz varmt, ”han är en poeticus
och naturdyrkare. Och han brinner av åstundan att
få lyfta sina admirerade blickar till Uranie. Ni är
för honom den strålande Astræa, som himlaljuset
lånat sitt klaraste sken.”
”Poeticus” — ”han brinner av åstundan.” De
orden voro ett eko av dem hon hört för länge, länge
sedan. Då hade Karl Klingenberg yttrat dem om
hennes blivande make, och nu ljödo de på hans
dödsdag som en hälsning från hennes flydda ungdom.
Hon visste knappt själv, att hon sporde:
”Vad heter eder protegé, greve Creutz?”
”Johan Fischerström.”
J. F. Också initialerna i denne unge främlings
namn måste erinra henne om språkets käraste,
aldrig förgätna ord: Jakob Fabricius. Hon var icke
superstitieuse, men förnam dock en hemlig maning
från osynliga världar att mottaga den okände.
En timme senare satt Johan Fscherström som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
