Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med människorna, men innan dess... Vad hade
Försynens fast besynnerliga rådslag i beredskap åt
henne innan dess?
Den dagen och många följande kom
ynglingen-svärmaren med det svarta hårsvallet och de
stormande känslorna som en ömsint tröstare och vän
till den ruggiga turturduvan och lyssnade till
hennes vemodiga, kuttrande toner.
I dessa stunder var icke den kallblodiga fru
Phi-losophia eller den vassögda fru Sceptica
närvarande. De två skulle intet förstått av de lidelsefulla
viskningarna mellan en ovetande yngling och en
livsförtärd kvinna. Än en gång lärde Hedvig de
ord, som stadfäst hennes ungdoms lycka:
”Jag älskar!”
Och den drömmande rousseauanen upprepade
ofta för sig själv:
”Jag tillber Uranies själ.” — — —
Med sin barnsligt naiva öppenhjärtighet hade
Hedvig för sin väninna, grevinnan De la Gardie,
lovprisat den adorable intendent Fischerström.
”Ers nåd skulle för visso bli intagen i honom.
Han är oemotståndlig.”
Då log Karin De la Gardies en världsdams
förbindliga svala löje.
”Ma chére, ungdomen är alltid en belle
consola-tion för våra blickar, om den är dygdig och sedig.”
Orden voro som en besk dekokt, vilken Hedvig
visade ifrån sig. För henne var icke Johan
Fischerström längre ynglingen, som hon skulle skänka en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
