Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Madame, min högsta glädje är eder
tillfredsställelse.”
Hon hade lärt honom forma det timida språk han
en gång ägt till en smidig rokokovältalighet, mättad
av figurerande franska komplimanger, och han var
både stolt och lycklig över att så snabbt ha kunnat
tillägna sig salongernas manér.
”Min tillfredsställelse är allenast en reproduktion
av mina vänners, monsieur. Enfin, min bäste
intendent ! Ni bekommer arrendet av Sjö. Greve De
la Gardie har behagat göra mig detta meddelande.
Så snart det är eder possibelt, bör ni tillträda
platsen. Ni är välkommen — efterlängtad. Och jag
ber eder icke platt förgäta, att på motsatta stranden
väntar eder med vänskapens varmaste åtrå une
amie, vilken i Lugnet spkt lä för stormarna.”
Han hade för länge sedan dragit handen tillbaka
från hennes knä, men nu var det hon, som
återfordrade den och höll den fast mellan heta, fuktiga
fingrar.
”Hur skall jag nog kunna tacka er, Uranie! Er
godhet är oförliknelig."
Hon såg på honom med ett vemodigt leende både
kring den vissnade munnen och i de varma, blå
ögonen:
”Tacksamhet är närmare Nifelhem än
Muspel-hem. Den värmer mig icke. Men eder amitié är
mig dyrbar, om den mäktar fatta, vad själen känner
fint och stari.t och ömt och häftigt.”
Fischerström reste sig bestört. Hennes tonfall
mera än hennes ord hade bränt honom, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
