Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kände sig frestad presentera sig med ett
im-promptu, lekande lätt som deras sinnen därinne.
Men i detsamma bad Fischerström, att grevinnan
skulle sätta kronan på verket och göra Dalins
ung-domsapoteos fullständig genom att föredraga den
lilla humoristiska visa, hon förr trakterat honom
med.
”Då får ni hämta min luta.”
Han ilade efter den och hängde chevalereskt det
pärlemorfärgade bandet om hennes hals.
Hedvig blev stel, och hjärtat tyngde som bly. Det
var för honom ensam hon sjöng. Honom hennes
skalkaktiga blå ögon sökte:
”Skatan sitter på kyrkotorn
och gåsen läggs i en gryta:
Och den, som har sitt hjärtekorn
behöver därmed ej skryta.
Lilla vän, kom tag i ring
och dansa golvet i splitter;
Gör inte narr av hjärtesting.
Jag känner bäst, var det sitter.
Hiss upp segel! Nu ha vi vind.
Jag vågar alltid på skutan.
När var tar sin, då tar jag min
och stackars den, som blir utan.”
De sista orden tycktes ha en förunderlig makt att
bringa Hedvigs lättrörda blod i svallning. Hon
kände dem som ett grymt hån mot sitt eget
hud-flängda hjärta, och hon reste sig i ursinnigt,
snyftande hat, slog dörrdraperierna åt sidan och rusade
in i förmaket, där hon stannade mitt på golvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
