Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon suckade tungt.
Ack, varför kom icke döden så hastigt till henne
som den kommit till hennes käraste. I veckor hade
hon bidat förlossningen.
Där hade stått en prästman vid hennes säng och
sagt, att hennes dagar voro räknade. Aldrig hade
hon kallat honom, men ville han väl meritera sig
hos det högsta väsendet. Han hade sport henne, om
hon vore nöjd, närhelst Gud kallade henne till en
hemvist, som sedan bleve oföränderlig.
Icke var hon skyldig honom svar, men
befordrade det herr komministern fortare till prost, om han
åstadkommit ett rätt kristligt ord av rousseuanen
Hedvig Nordenflycht, unnade hon honom det. Och
hon hade genmält, att hon vore förvissad om, att
det högsta väsendet också vore den högsta kärleken,
och att hon hoppades på försoningens nåd.
Men förhjälpte icke detta honom till gunstigt
avancement, finge han sätta sin lit till en anständig
likpredikan, ty ville hon icke mera se hans svarta
rock i sitt juniljusa sovrum. Vale präst! Vale!
I dag kom Fischerström. Han satt hos henne en
stund varje dag nu, när det lackade mot slutet.
Tör-hända var han otålig att komma ut till sommaren,
sedan han för alltid befriat sina starka fötter från
fjolårets prasslande löv. Hon visste det ej. Inne
hos henne var han stilla som det mest och rikast
levande alltid blir det inför döden.
Han hade blommor med sig åt henne. De lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
