Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handel. Den chaira såg litet förundrad upp på
militären. Men han, icke brydd, tog genast den
ena ringen, som hon förut hade valt; gaf henne
den och sade: ”Var det icke denna, som mamsell
Sar— hm — var det icke just den här, som
behagades? var så god, tag och behåll den. Jag sjelf
behåller den andra.”
Flickan såg på honom med — som han tyckte
— ganska vackra ögon. Ringen, som han sträckte
henne, tog hon väl i häpenheten, men då han
förmodade hon skulle sätta den på fingret, som hon
sjelf ärnat den åt, märkte han, att hon i stället,
utan att säga ett ord, drog sig sakta bort till
relingen och släppte ringen i sjön.
”Prosit sergeant!” sade han till sig sjelf, då
han varseblef denna rörelse. ”Det vill så mycket
säga, som att jag är ordentligt afbiten! —
Bravo junker! hvarföre skulle jag kalla henne
mamsell, då hon anlagt huckle och ville vara okänd?
— man kallar en sådan Du, snarare, om så skall
vara — och hvarföre bjuda en obekant flicka en
ring? — och det på ett däck! — fy, skock! Albert!”
Han gick till den motsatta relingen och
kastade den andra tagelringen, som han redan satt
på sitt eget finger äfven i sjön. Dervid spottade
han på salutkanonen, som låg här nära vid. Så
gick han ett slag öfver däcket fram till skansen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
