Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när han åter nalkades fördäcket, ville det sig,
att han kom midt emot den chaira okända, som
stod och såg på machineriets rörelse.
”Ser du, sade han och höll fram sina händer,
jag har också kastat min ring i sjön. Det
var det bästa vi kunde göra.”
Först ett skarpt mätande ifrån topp till tå,
straxt derefter likväl ett knappt märkbart, men
ganska godt leende, en fint sprittande mine, var
hennes svar. — ”Är ringen i sjön? åh då!” tillade
hon.
Jag hoppas en gädda har redan slukat
honom, sade sergeanten.
”Min tog en stor aborre.”
När nu — återtog sergeanten och böjde
hufvudet — gäddan slukar aborren, som jag hoppas
snart sker, så komma ändock de begge ringarne
att ligga — — under samma — — hjerta! — —
Det sista uthviskades med en öm dragning på
orden, men som alldeles misslyckades för sergeanten.
Flickan vände sig tvert bort utan att svara,
och blandade sig med de öfriga jungfrurna.
”Prosit junker!” sade han till sig sjelf.
”Afbiten på ny stat! Och hvarför tala om hjerta? och
på däck! Men ett fägnar mig, hon misstyckte icke
att jag vågade ett du till henne. Fördenskull och
alltså, aldrig mamsell mera.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
