Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drick nu ett glas punsch för min skull i afton,
det blir svalt i qväll. Han är fin och god.
Bra! sade hon, sedan glaset var tömdt.
Albert, det här är bättre än carolina.
Det är just hvad jag alltid påstått, svarade
sergeanten, och tömde det bredvid stående.
Nu smällde kanonen salut för Arboga stad,
och ångbåten lade till vid högra stranden, som
öfligt är, nedanför Lundborgs gård.
Sergeanten, vig, hurtig och vid ypperligt
humör, var den förste som hoppade i land. Efter
en liten omskådning på närmaste gata, träffade
han tvenne sysslolösa Arbogaboer, med hvilka han
snart kom öfverens. De följde honom ner till
ångbåten med en bår, som de i grannskapet sågo.
Nedkommen till fartyget, höll Albert på att icke
träffa den han sökte. Med en liten häpenhet såg
han sig om i skymningen efter det chaira
hufvudet — det fans ej. Till sluts upptäckte han
likväl framme på däcket — Sara Videbeck i hatt.
Ehuru de begge karlarne med båren väntade på
ordres, kunde han likväl ej hindra sig ifrån att
några ögonblick stå och betrakta sin förvandlade
vän. Väl hade han i dag på morgonen haft en
anblick af samma person för sig, några minuter;
men han hade då sett henne utan intresse. Nu —
är det hon? tänkte han. Mamsell ville han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
