Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej gå an, att jag fick bjuda frun derute ett glas?
jag har fin malaga.
Jag räds att Sara icke vill ha, så här
tidigt —
Det måste tillvänjas, herr sergeant. Topp! jag
slår vad att frun är ifrån Westergötland! ett
förträffligt val har herr sergeanten gjort: jag vill
nu önska, att bondvagnen är till lags och ej skakar
för mycket; men när man ej har eget åkdon, får
man nöjas. Jag är sjelf gift ifrån Westergötland,
der fins det bästa folket. Jag är skam till sägandes
slägt med en, som är slägt med sjelfva
Hörstadius. Jag har förr någon gång sett herr
sergeanten: lång, vacker, ståtlig karl! — och jag
hoppas att ännu en gång få — på uppresan — mjuka
tjenare!
Sergeanten kunde ej neka att dricka; men
gästgifvarens nästan faderliga huldhet och
förtrolighet stötte honom en smula, och påminde
honom tydligt om sin egenskap af underofficerare.
Utkommen på gården, såg han Sara redan
sitta i vagnstolen. Värden kom efter med sitt
glas på brickan. Tillåt! tillåt! myste han.
Men Sara vände bort hufvudet, och yttrade
förtretligt, halfhögt: med sådant upptager jag icke
tiden, i synnerhet icke om morgnarne.
Albert kände en viss sveda, sade intet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>