Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig sjelf i den, och kör. Vägen fram till Fellingsbro
är nu så jemn och god, att det största nöt
kan köra honom. Jag är endast road att köra,
då det är svårt och kinkigt. Så, låt det gå fort,
säger jag, sömniga rackare! Och bind den här
dynstolen bakföre, midtöfver vagnen, så sätta vi
oss i den.
Drängen blef småningom galant, och uträttade
promt herr of’sèrns ordres. Sara Videbeck
yttrade under hela detta stränga äfventyr ingenting,
men smålog då och då åt vissa pikar, som
hon begrep.
Man satte sig upp på det förändrade sättet.
Drängen körde nu, och blef genom denna syssla
snart alldeles redig. Han ville visa sin hurtighet,
smällde, och körde ”så det bar af som sjelfvaste
fan” enligt skaldens uttryck.
I rappet kom man till Fellingsbro. ”Se, hvilka
stora, vackra, gula hus!” var Saras första ord
efter den långa lystnaden. Hon menade förmodligen
de tvenne Fellingsbrobyggningarne, som vända
gaflarne åt landsvägen, stå så symmetriskt med
den stora fyrkantiga rena gården emellan sig, och
trädgården i fonden; samt skyddas för bönder och
lass genom sitt staket längs vägen.
Albert svarade intet på hennes utrop om
husen, steg af, uppgjorde hastigt affärerna, och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
