Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästar till Glanshammar, jemte en lika bra vagn
och stolar. Ånyo satt man upp; den nya
skjutsaren, en brunskrynklig, men pigg gubbe, fick
köra sina hästar sjelf; och derpå förlorade man
icke, ty han durkade af på den goda vägen ganska
flinkt. Efter en stund vände sig vägen åt
venster (söder), och man kom in i skogar.
Gubben talade oupphörligt ett dofgroft och muttrande
språk till sina hästar, hvilket, utan att vara
svenska, dock begreps af dem; här kan det likväl
icke återgifvas. Glad att ensam få handskas med
dem, hörde och såg gubben ingenting annat än
vägen och dem.
Hvad jag tycker om den här skogen, Albert!
sade resesällskapet med en nästan smekande röst
(hon tyckte väl det var ledsamt, att på så länge
sakna samqväm). Sergeanten såg åt sidan och
tänkte: hon har dock ett sinne för det sköna
landet? Till hälften blidkad sade han derföre — nej,
han sade ingenting, men han hade väl i faggorna
att tala.
Med varmare och ännu mer smekande stämma
tillade hon efter ett par minuter: ty här har
man då skugga mot solen, och så slipper man
dammet!
Så — intet vidare? tänkte sergeanten och teg
durchaus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
