Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glasmästardottern, det har jag sett, och det må gerna
ske. Bara du ville bli rasande öfver reela saker.
Fast (tillade hon med sänkt röst) det är omöjligt
att beräkna i förskott eller föreskrifva — det har
jag nog tillräckligt märkt och erfarit — hvad som
allenast rispar nageln på den ena, går in i
hjertblomstret på den andra, och bränner upp’en som
gift. — Gud vet väl bäst huru han vill ha
menniskorna, men jag begriper’et icke.
Sergeanten tyckte sig i hast tjugu år äldre
än för en stund sedan, och han yttrade: Sara skall
få höra huru det varit beskaffadt med mig. Icke
är jag en embetsmästare, och det lärer du i
afseende på husliga förhållanden icke stort värdera,
om jag skall döma efter dina utsagor både om
din far och om de öfriga åldermännen i
Lidköping. Men officer är jag icke heller, som
enligt ditt språkbruk vill säga, att jag är hvarken
dagdrifvare eller prafmakare, åtminstone ej i stor
skala. Jag är således underofficer, jemt och
rätt. Hvad som gjorde, att jag tyckte så mycket
om dig i går, kan jag nu icke påminna mig, och
jag är rädd, att berättelsen derom för dig skulle
låta alltför litet reelt. Du — hvad ditt bastanta
sätt att tala anbelangar, och ditt myckna
docerande — så är du så riktigt ifrån Westgötakanten,
som någon flicka kan vara; men jag sjelf är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
