Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjutsbondgubben, på sitt vis lika flitig i samspråket
med fålarne, som de två resande sins emellan, hade
släppt tömmarne allt för slaka, så att han icke
i hast kunde hålla dem, utan de togo till galopp
och började skena. Nerikes hästar äro af en
förträfflig race och födas väl; eld, mod, ifver att
springa utmärker dem. Sjelfva Albert måste
således snabbt resa sig upp i sittsen; han ryckte
tömmarne ur hand på gubben, och drog in
tyglarne barskt, så att de begge rödblacka skymlarne
måste kröka sina halsar likt höga sprättbågar,
fnysa, och sätta nosarne i bringorna. Skena blef
således icke af; men gick gjorde det, så att
hjulbössorna kunde hafva tagit eld, om de haft lust.
Sergeantens lockar flögo kring tschakot-kanten.
Han tyckte sig nu åter vara minst sina tjugu
år yngre tillbaka igen. Han tittade ned åt sidan;
Sara såg icke alls ängslig ut under huj-farten,
och detta fröjdade Albert mer och högre än
historieskrifvaren är i stånd att beskrifva. Albert tänkte:
här är dock nu ånyo en punkt, hvari hon och jag
sammanträffa. Kanske råkar jag någon gång ännu
en punkt.
Men verkligen är det icke omöjligt för en
historieskrifvare att följa med alla händelser, och
icke går det an för honom, att tala om allting,
smått och stort? både hvad som sades och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
