Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda Sara, är du trött?” — Hon svarade ej en
gång på dessa hans ord, men han följde hennes
ögonkast, och märkte att hon länge och nästan
svärmiskt (sådant hade han aldrig sett hos henne
förr) betraktade ett par små vackra barn, som
lekte ett stycke ifrån dem i gräset: de rasade
hurtigt och slogo hvarann i ansigtet med levkojor.
Barnen sågo hvarken fattiga eller rika ut, men
ovanligt vackra. Albert vinkade dem till sig för
att göra Sara ett nöje. De kommo barhufvade
och långlockiga. Sara höll med svårighet tillbaka
en glimmande tår, teg, men klappade dem
kring hufvud och hals. Albert sade:
Tänk likväl, Sara, om dessa vackra barn skulle
sakna föräldrar?
Far och mor kunna de icke hafva varit utan
efter de äro till.
Men om deras far och mor —
Dött? ja, då beskyddas de af Gud ändå, och
af goda menniskor, som alltid finnas. Jag vet en i
Lidköping, som inga barn haft, men hvars nöje
bestått uti att af sina medel uppkläda och hjelpa
flere små barn, hvilkas föräldrar — Albert —
Dött?
Nej, väl sämre — slogos och förskingrade
hvarann till själ och kropp, och läto barnen gå
der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
