Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dålig, och sedan skulle jag häraf bli ännu skrumpnare
dag från dag, Albert; ja det har ingen
gräns med fulheten, när en börjar på det viset,
det har jag sett på folk. Och hur ginge det med
dig? Du skulle — om du vore så god, som den
bästa man kan finna — söka trösta mig med
milda ord; men hur änn du dermed menade, skulle
det låta litet tomt i mina öron, efter jag kunde
märka, att du ljög åtskilligt för att ställa mig
tillfreds. Det skulle göra saken värre, men icke
bättre. Och du skulle nog också ledsna, ty du är
i alla fall menniska, Albert, du som jag. Du
skulle väl ändå mindre ledas vid mig för mitt
försämrade utseende, än för min inre retsamhet,
tråkighet och hela stygghet; kanske blef ock jag af
lidande till sluts oförnuftig och dolsk, så vardt
jag dig ännu olidligare. Och det man brukar tala
om löften och eder, blir bara tomma ord, då
ingen menniska ändå håller det, som ingen menniska
kan hålla: jag talar om den inre hjertats
kärlek till en person, som är det enda härvid
att skatta, men som utan hjelp går bort, om
personen står olidlig för en. — Jag har nu nämnt
om huru jag kunde bli odräglig för dig: detsamma
skulle väl kunna inträffa, att du kanske vardt
outhärdelig för mig äfven. Hvad är det då för tröst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
