- Project Runeberg -  Det går an /
130

(1838) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nej framme — om —

Albert!

Berätta mig Sara, oförstäldt — du talade nyss
om huru menniskan af inre bekymmer och själens
plågor kan bli ful; och det hade du visst rätt uti.
Vi skola låta bli sådant. Men Sara, säg — du
kan ej nånsin bli ful? Det syns mig omöjligt!

Till själen, Albert, behöfva du och jag aldrig
bli fula: och det tycker jag gör tillfyllest. Men
till kroppen vet du väl, att då man blir gammal,
så — äfven utan att plågorna tära —

Hvad betyda åldrade drag, då en god och
sann själ speglar sig rent i ögon och i alla
lineamenters uttryck. Det är af denna himmel jag
drags och hänrycks.

Så tycker äfven jag. Gudskelof du är icke
en narr, Albert.

Och äfven kroppens drag förfalla sent, först
ganska sent, så framt en god, liflig och verksam
ande bor i dem. Så tror jag, Sara.

Det har jag sett på moster Gustava, inföll
hon.

Låt oss då hafva det så, Sara, att hvar och
en af oss styr för sitt: jag skall icke låta dig hafva
hand öfver mitt, liksom du icke gifva mig makt
öfver ditt. Vi skola endast hafva vår kärlek
gemensam. — Men tänk, om endera af oss kom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 21:05:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/detgaran1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free