Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behof, så att det egna icke förslog till lif och
uppehälle?
Vill då icke kärleken gifva bistånd? frågade hon
och spratt upp. Komme du i nöd, Albert, skulle
icke jag skänka dig af mina medel, så länge jag
hade, och jag fann att du ej vore en förskingrare,
en usel — Och blef jag mycket fattig, kan det
ju äfven hända, att du — att du skulle vilja
skänka mig något?
Gud, så du frågar, Sara! Men när det så är
oss emellan på begge sidor, hafva vi icke redan
då våra medel gemensamma?
Nej, det är en himmelsvid skillnad. Om jag
skänker dig en gåfva, i penningar eller annat, så
gör du sedan dermed och handterar det allt som
du vill. Deraf kan ingen förargelse uppstå; det
blir ditt, liksom det du hade förut; och frågar
du mig till råds om handteringen dermed, så
skall jag svara dig, och du gör sedan ock med
rådet efter som det synes dig bäst. På det sättet
är du, oaktadt skänken, lika fri, oförryckt, och
oförstörd. Likaså, om du vill förära mig något,
så måste du gifva mig det på samma vilkor, som
en ren och älskvärd skänk, till glädje och gagn,
den jag får vända och nyttja som jag behagar och
behöfver. Sådana gåfvor och gengåfvor äro då en
hjelp åt menniskor, men icke ett ömsesidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
